- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
44

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreskrifter, vilka likväl kommenterades och utlades med ett
skolastiskt skarpsinne, som av juden gjorde en driven logiker,
i viss mån en tänkare, om än med andliga skygglappar för
ögonen.

Lagjudendomen var dock ej den enda anledningen till
förfallet, ty i samma riktning verkade ock den kristna
reaktion, som nu började. Det var judeförföljelsernas stora
tid, som nu inleddes. Ur det ena landet efter det andra
förjagades de, och i stort sett rensades hela det egentliga
Europa från judar; endast i orienten och i de barbariska
staterna i östra Europa funno de en fristad. Från England
drevos de ut redan i slutet av 1200-talet och fingo praktiskt
taget ej vända tillbaka förr än under Cromwell. I
Frankrike följde under 1300-talet flera, ofta dock återkallade
utvisningar ända till den sista, 1394, som blev definitiv.
I Tyskland funnos vid medeltidens slut kvar endast tre
någorlunda manstarka judiska kolonier, i Worms, Frankfurt
och Regensburg. I Italien hade de det, egendomligt nog,
bättre även under motreformationens tid, och en “ghetto“
fanns som bekant i flera städer. Men från Spanien, där de
varit mycket talrika och där de fortfarande stodo högst i
civilisation, drevos de skoningslöst ut 1492. De flesta räddade
sig till det mera toleranta Orienten, några till Italien och
andra till Portugal, varifrån de emellertid endast några få
år därefter också utvisades. Vid 1500-talets början var,
praktiskt taget, hela Europa stängt för dem, ty i och med
det spanska väldets utbredning i Italien kördes de även
från de italiensk-spanska staterna.

I Spanien och Portugal hade dock en betydande
kontingent tillåtits att stanna kvar — såsom kristna. Dessa med
tvång omvända judar, de s. k. marranerna, hade
emellertid blott till det yttre blivit kristna, och i hemlighet
bibehöllo de, t. o. m. under århundraden, sina förfäders religion.
Men inkvisitionen hade skarpa ögon, och mer än andra
kättare fingo marranerna lämna sina bidrag till de
autodaféer, som överallt flammade i den tidens Spanien och Portugal.
De levde således i en beständig livsfara utan att hava något
land, dit de kunde fly.

Men när nöden var som störst, öppnade sig oförväntat
en tillflyktsort för dem. Nederland gjorde uppror mot det
spanska förtrycket, och 1579 proklamerades här, vid unionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free