Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började han nu att läsa latin — det språk, på vilket ännu snart
sagt hela den vetenskapliga litteraturen var avfattad. Sedan
han tillägnat sig den nödiga språkkunskapen, fortsatte han
med att studera filosofi, matematik, fysik, astronomi och
kemi, även medicin, och ehuru nästan autodidakt, lyckades
han här med sin överlägsna begåvning att tillägna sig sin
tids hela vetande; av språken behärskade han utom spanska,
holländska och hebreiska, även latin, tyska och franska samt
ehuru i mindre grad grekiska. En helt ny värld öppnade
sig därför för honom, skygglapparna började falla från hans
ögon, och han trädde nu i beröring med flera kristna, bl. a.
med Franciscus van der Enden, en fritänkare, snarast en
“libertin“, som i Amsterdam öppnat en skola, där Spinoza
en tid åtnjöt undervisning, och vidare med flera medlemmar
av mennoniternas och kollegianternas frisinnade, fromma och
toleranta sekter. Till de litterära intrycken från de latinska
böckerna kommo nu därför ock personliga, och denna tid,
från Spinozas adertonde till hans tjugufjärde år, var
tydligen hans utvecklingskraftigaste, under vilken hans följande
världsåskådning i grunddragen redan tog form. I varje
fall — lagjudendomen värkte under dessa år fullkomligt
bort hos honom, den skarpa logik, som han lärt sig i
judeskolan, riktade han nu obarmhärtigt mot de lärdomar, han
där fått inhämta, han försummade synagogan, iakttog ej
längre ceremonialbuden, och de ledande i församlingen
upptäckte till sin fasa, att de rättrogne bland sig hyste en
kättare, som förnekade pentateukens gudomliga ursprung,
betraktade den såsom en mänsklig bok, vilken för övrigt
alls icke skrivits av Moses, uttalade sig sympatiskt om
Kristus och besökte t. o. m. kristna kyrkor.
En stor skandal hotade således, ty en avfälling från
judendomen, som ej tvingats därtill med bålet, var något
oerhört. Först sökte man att med godo vinna honom, bjöd
honom ett arsunderhåll, om han ville tiga med sina åsikter,
besöka synagogan och ej offentligen åsidosätta lagen. Men
Spinoza vägrade — det var sanning, han sökte, ej guld.
Så grep man till strängare medel, och efter en föregående
varning utstötte man honom ur församlingen. Den 27 juli
1656 upplästes högtidligen i synagogan “den stora
förbannelsen“ över kättaren: “Förbannad vare han om dagen,
förbannad om natten, förbannad, då han nederlägger sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
