Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tonen i Baruch Spinozas föräldrahem var i följd härav
strängt religiös, och ceremoniallagens föreskrifter iakttogos
rigoröst. Med de kristna hade de forna spanska marranerna
antagligen så liten beröring som möjligt och bodde för sig
själva i Amsterdams judekvarter, utan att därtill vara tvungna.
Då Baruch Spinoza blev sju år gammal, fingo judarne i
Amsterdam rätt att öppna en egen skola, och i denna sattes
nu den blivande filosofen, när veta vi icke, men
förmodligen då han var en tio år gammal. Den undervisning,
han här fick, blev utan tvivel av största betydelse för hans
följande utveckling. I det hela vilade den på samma princip,
som tillämpades i den lutherska skolan, där lärjungarna i
stort sett blott läste latin, katekes och logik; här ersattes
dessa ämnen med hebreiska och Gamla Testamentet samt
Talmud — några andra ämnen förekommo ej. I de lägre
klasserna var undervisningsspråket spanska, i de högre
hebreiska. För den kultur, som omgav honom, stod således
den unge israeliten fullkomligt främmande, den
föreställningsvärld, inom vilken han rörde sig, låg omkring två
årtusen tillbaka i tiden, och allt det nya, hela den moderna
civilisationen var för honom blott hednisk styggelse, det
viktiga i livet endast “lagen“ och dess utläggning. Men
två saker lärde han sig dock: ett svårt språk, hebreiska,
som krävde ej ringa tankearbete, och logik, ty det behövdes
för att förstå de hårfina distinktionerna i Talmud. Och
den världsåskådning, med vilken Spinoza gjorde bekantskap
hos profeterna och vishetslärarne, hörde dock, liksom Platons,
till de ädlaste, som människoanden frambragt.
Den brännande kunskapstörst, som vi sedan möta hos
Spinoza, fyllde honom tydligen redan på skolbänken, och
då han troligen omkring 1650 lämnade judeskolan,
utverkade han sig rätt att fortsätta sina studier, förmodligen
med tanke på att sedan bliva rabbin, ty ämbetsman kunde
han såsom jude icke bliva. På egen hand fördjupade han
sig nu i den medeltida spansk-judiska filosofien, som icke
blev utan all betydelse för hans följande utveckling;
särskilt tog han intryck av Abraham ibn Esra, en på
1100-talet levande spansk-judisk bibelkommentator. Men
därutöver kände han — vad som för en israelit då var alldeles
ovanligt — ett behov att tillägna sig även den samtida lärda
bildningen hos de kristna, och med hjälp av en tysk student
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
