Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstå ej blott i följd av ett glödande religionsnit, utan
också av affekt och motsägelseanda, genom vilka allt, även
sanningen, vanställes och fördömes. Också i mitt
tillbakadragna och ensamma liv har jag erfarit detta, och faran
bleve än större, om jag skulle komma på någon bemärkt
plats.“
Spinoza ville endast — och förutsättningslöst — forska
efter sanningen. Men dessa rastlösa studier och det trägna
tankearbetet undergrävde hans av naturen svaga hälsa.
Inandandet av de fina glaspartiklarna var ock skadligt för
hans bröst, och 1677 slutade han sitt liv, endast fyrtiofem
år gammal, ett offer för lungsoten.
Då han avled, hade han — utom en för en lärjunge gjord
framställning av Descartes’ system — egentligen blott
utgivit en enda skrift, Tractatus theologico-politicus (1670),
som emellertid väckt ett ofantligt uppseende. Och detta är
icke svårt att förstå. Ty trots sin ytterst hovsamma form var
boken ett mördande angrepp på de rättrogne calvinisternas
okritiska bibeltro och ett inlägg i den kamp för religiös
frihet, som just då pågick i Holland. Bland sina vänner
räknade den enkle glassliparen landets då mest framstående
statsman, “rådspensionären“ Jan de Wit, som under större
delen av sitt liv fick föra en förbittrad strid mot det
reformerta prästerskapets fanatism och till sist också föll ett offer
för den av prästerna uppeldade pöbelns raseri. Syftet med
Spinozas bok var att för allmänheten uppvisa tankefrihetens
berättigande: “Enär den sällsporda lyckan kommit mig till
del att leva i en stat, där oinskränkt tankefrihet och rätt
att enligt egen övertygelse dyrka Gud medgivits en och
var och där friheten skattas såsom det dyrbaraste och
kostligaste goda, så ansåg jag det såsom ett icke otacksamt eller
onyttigt företag att uppvisa, att denna frihet icke blott kan
medgivas utan skada för religion och samhällsfrid, utan ock
att denna frihet icke kan inskränkas, utan att religionen
och samhällsfriden därpå bliva lidande.“ Denna tankefrihet
var emellertid för Spinoza ej alldeles detsamma som
religionsfrihet, ty i denna senare ingår ju ock rätten icke blott att
tänka fritt, utan ock att utöva vissa kulthandlingar. Men
för dem var Spinoza alldeles likgiltig. Dopet, nattvarden —
att ej tala om den judiska ritualen — voro för honom blott
yttre bruk, och med avseende på dem skulle man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
