Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkasta sig landets lagar; “därför äro personer, som ej leva
bland kristna, ej bundna av dem, ja, om någon lever i en
stat, där den kristna religionen är förbjuden, är han skyldig
att avhålla sig från dessa religiösa bruk och kan likväl leva
ett religiöst liv.“
Syftet med boken var att uppvisa, att den kristna och
den judiska religionen, rätt uppfattade, ej lade några hinder
i vägen för denna tankefrihet, att vetenskap och religion
voro alldeles skilda saker, att de religiösa urkunderna ej
innehöllo några vetenskapliga sanningar, utan blott hade
betydelse för det religiösa livet samt endast genom en
misstolkning tillmätts ett vetenskapligt innehåll. I det syftet
underkastar han dessa urkunder en rent historisk kritik —
den första, som överhuvud verkställts, ty Hobbes’ var blott
ett uppslag. Huvudpartiet av boken upptages därför av
en framställning av bibelns karaktär av trosurkund. Spinoza
sysselsätter sig likväl nästan uteslutande med Gamla
Testamentet, och han hade därtill ett dubbelt skäl: dels kände
han själv detta vida bättre än det på grekiska avfattade
Nya Testamentet, dels lade även calvinisterna huvudvikten
på det Gamla Testamentet, och det var egentligen på detta,
som de stödde sin ofördragsamhet. Av det Nya undersöker
Spinoza blott de apostoliska breven, ej evangelierna annat
än i förbigående. För Jesus hyste han väl en nästan svärmisk
beundran, men han ansåg honom blott såsom människa, och
treenighetsläran var enligt hans mening klart förnuftsvidrig.
Men någon polemik mot dylika dogmer ingick ej i Spinozas
plan. Han gick därför helt enkelt förbi dem och förklarade
sig blott icke förstå dem.
Själva framställningsformen skiljer sig starkt från
1700-talets. Då föredrog man att gyckla med bibelns naiva
berättelser, och den gamla bibeltron föll faktiskt för hånet,
ej för bevisningen. Spinoza är däremot djupt allvarlig,
bemödar sig om att historiskt och filologiskt begripa den
israelitiska och kristna trons urkunder och visar sig i hela
sin uppfattning som en fullt modern människa från vår
egen tid. Hans arbete är också det första fullt
vetenskapliga inom en historisk-filologisk disciplin, och vi skola därför
något utförligt referera det. Han börjar först med att
undersöka profeternas skrifter och kommer där till ett resultat,
som i det hela är den nuvarande forskningens: att profeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
