Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur
- Den vetenskapliga kulturen
- Filosofien
- Leibniz
- Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humanitetsreligion. Hans etik gav en annan anknytningspunkt.
Människans sanna fullkomlighet består i klara och tydliga
förnimmelser, och målet för den enskilde är därför en allt
större och större förståndsklarhet, “upplysning“, som man
sedan sade. Men ju upplystare en individ är, med dess
större kärlek söker han ock att främja andras väl: “Upplys
dig själv och sörj för dina medmänniskors väl, ty då bli
alla lyckliga“. Dygd och förståndsklarhet äro ett, och i
dessa satser ligger redan det följande Tysklands filantropiska
moralitetsideal.
HISTORIA
1600-talets vetenskapliga intresse koncentrerade sig
huvudsakligen kring filosofien, matematiken och naturvetenskapen.
Men även inom den historiska forskningen gjorde detta
århundrade en betydande insats, ehuru detta mindre
uppmärksammats av litteraturhistorikerna, emedan dessa arbeten i
regeln ej föreligga på något modernt språk, utan på latin.
Den moderna historieskrivningen började i Italien med
humanismen, och här var det antiken — Thukydides och
Livius — som visade vägen. Genom dessa mönster lärde
sig italienarna åtskilligt, dispositionen av ämnet, retoriken,
berättarkonsten och förmågan att livfullt karaktärisera de
handlande personligheterna. Men ännu betraktades historien
mera såsom en konst än såsom en vetenskap. Efter de
antika historikernas föredöme började nu också deras moderna
efterföljare att lägga långa, blott fingerade tal i sina hjältars
mun, och gent emot antiken förstummades den eljes så
vakna kritiken. Till varje uppgift i ett antikt arbete satte
man obetingat tro, och någon förmåga att skilja på saga
och historisk tilldragelse hade man icke. Endast hos några
få, såsom Laurentius Valla, hade renässansens allmänna
skeptiska läggning utvecklat sig till verklig historisk kritik.
Sin höjdpunkt nådde denna italienska historieskrivning med
Machiavelli, och först hos honom blir den verklig vetenskap,
en kritisk undersökning av orsaker och verkningar i syfte
att finna det väsentliga i utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0080.html
