Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men utanför Italien dröjde det i stort sett ända till
1700-talet, innan man nådde så långt som den store florentinaren.
Närmast tog man blott intryck av formen i italienarnas
historiska arbeten, och den så ytliga franska “élogen“ leder
sina anor tillbaka ända till humanismen och den antika
panegyriken. Men även den historiska kritik, till vilken
Laurentius Valla givit uppslaget, blev icke utan betydelse
under den strid, som på 1500-talet utkämpades mellan
protestanter och katoliker. Från protestantisk sida
underkastades den hävdvunna katolska kyrkohistorien en skarp
kritik, särskilt av Flaccius Illyricus och hans medarbetare i
de s. k. Magdeburgcenturierna, och från katolsk sida svarades
av den lärde Baronius, vars Annales ecclesiastici i tolv band
utkommo 1588—1607 — rena annaler, där heterogena
notiser utan annan ordning än den kronologiska hopats,
men där Baronius ville giva en kyrkans historia från Kristi
födelse fram till 1200-talets början samt visa upp den
samtida katolska kyrkans överensstämmelse med den fornkristna.
Karaktäristiskt för motreformationens tid är, att historien
för båda parterna endast var en trons tjänarinna. Syftet
var icke den vetenskapliga sanningen, utan den ena eller
andra kyrkans företräde. Den förmånligaste ståndpunkten
hade naturligtvis de protestantiska “centurionerna“, som
verkligen lyckades konstatera flera förfalskningar: av
Dionysios Areopagitas skrifter, av Isidorus’ föregivna dekretaler
m. m. Men även Baronius’ inlägg voro av betydelse genom
de talrika utdragen ur det vatikanska arkivets handlingar.
Och denna strid medförde i varje fall ett ganska viktigt
resultat. Medeltidens historieskrivning hade — när det
gällde äldre tider, ej memoarer — till en väsentlig del
bestått i en okritisk kompilation ur äldre krönikor. Genom
Centurie-striden började man dock få blicken öppnad för de
samtida historiska handlingarnas, diplomens betydelse.
Men innan man för historieskrivningen kunde
tillgodogöra sig detta material, måste ett ganska omfattande
röjningsarbete företagas. Arkiven vimlade nämligen av
förfalskade dokument, en del fabricerade i ekonomiskt syfte
— att styrka ett klosters rätt till någon egendom o. d. —
andra förfalskade av politiska eller kyrkopolitiska motiv,
åter andra blott för att styrka en stads eller en familjs
höga ålder o. d. Särskilt dubiösa voro naturligtvis de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
