Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltida helgonlegenderna, vilka nu också utsattes för ett
häftigt angrepp av den franske teologen Launoy, “le dénicheur
des saints“, och det var här framför allt nödvändigt att
skilja agnarna från vetet, på det att icke allt skulle såsom
odugligt kastas på elden. De, som åtogo sig detta värv,
voro motreformationens slagfärdigaste förkämpar, jesuiterna,
och 1643 utkom under redaktion av jesuiten Bollandus det
första bandet av det väldiga samlingsverket Acta sanctorum,
vars utgivande ännu pågår. Sin största historiska insats
gjorde dock de s. k. Bollandisterna, när den lärde
nederländaren Papebrochius efter Bollandus’ död inträdde såsom
det stora företagets ledare. Under sina forskningar hade
han stött på en sådan mängd av förfalskade urkunder, särskilt
från den merovingiska tiden, att han till ett 1675 utgivet
band av Acta sanctorum ansåg sig böra förutskicka en
inledning, Propylæum antiquarium, där han framlade
principerna för en kritisk urkundsgranskning, en grundläggande
undersökning, företagen ej såsom förut i teologiskt intresse,
utan endast i rent vetenskapligt. Men i sitt tvivel på de
gamla urkundernas äkthet gick Papebrochius dock för långt
och uppkallade en motståndare, vars inlägg blev av minst
lika stor betydelse. Det var den franske benediktinern
Jean Mabillon. I Propylæum hade Papebrochius stämplat
alla de äldre urkunderna i benediktinerklostret Saint Denis
såsom falska, ehuru han endast kände dem genom avskrifter.
Men därpå svarade Mabillon i arbetet De re diplomatica
(1681), i vilket han med en sådan skärpa uppdrog
kriterierna på en äkta urkund, att t. o. m. Papebrochius måste
erkänna sig besegrad.
Mabillon tillhörde en reformerad gren av
benediktinerorden, la congrégation de Saint-Maur, som hade sitt stamhåll
i Saint-Germain des-Près i Paris, och denna kongregation
utvecklade sig under 1600- och 1700-talen till en lärd,
historisk akademi, som utövade en ytterst flitig och
omfattande verksamhet på historiens olika områden, så inom
litteraturhistorien, där kongregationen började det sedan av
Franska Institutet fortsatta jätteverket Histoire littéraire de la
France, som trots de mer än trettio stora folianter, som hittills
utkommit, blott hunnit till 1300-talet. Vidare utgåvo de
upplagor av äldre franska historieskrivare, urkundssamlingar,
editioner av kyrkofädernas skrifter, massor av samlingar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
