Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Malherbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar i Provence utan att vidare bry sig om den. Vid hovet
debuterade han med dikten Prière pour le roi allant en
Limousin, och därmed slog han genast igenom. “Le bon
roi Henri“, som satte mycket värde på poesi, förutsatt att
den ej kostade honom något, belönade honom med en
rekommendation hos hertigen av Bellegarde, och i sångarlön fick
Malherbe plats hos denne såsom — stallmästare med tusen
francs i lön, fritt bord, en betjänt och en häst. Men den
nye stallmästaren hade därjämte blivit litteraturens okrönte
konung och en konung, som skötte sitt kall med en oblidkelig
stränghet både mot sig själv och andra. Han skrev mycket
litet, i vanligt tryck fylla hans dikter blott ett tunt häfte,
men till ersättning filade han dem med den yttersta
omsorg, och man har en bekant anekdot om en dikt, som
han skrev till en president för att trösta denne över hustruns
död. Men innan poemet blev färdigt, hade den olycklige
änklingen icke blott hunnit trösta sig på egen hand, utan
även gifta om sig och till sist följa den första frun i graven.
Historien är kanske icke alldeles sann, men den är
betecknande för Malherbes rykte. Mot alla sina föregångare, som
arbetat litet raskare, var han ytterligt sträng. Vid nästan
varje rad i en dikt, skriven av en ronsardist, fann han
något att anmärka och antecknade i margen: “uselt“
“gallimatias“, “smörja“, “vulgärt“ o. s. v. Det korrekta uttrycket
var för honom allt, och ingen skolmästare har rättat flera
bockar. Med avseende på innehållet ägde han däremot den
fulländade hovmannens breda uppfattning — måhända såsom
arv. Ty hans far hade börjat såsom en rasande hugenott,
vilken 1562 varit med om att plundra och skövla ett kloster,
men likväl slutat såsom en rättrogen katolik. Sonen var
också från början hugenott och studerade vid de reformerta
universiteten i Basel och Heidelberg, men blev likaledes
katolik och överträffade de flesta av sina nya trosfränder i
hätska utfall mot kättarföljet i La Rochelle. Likaså
smickrade han obesvärat dagens alla storheter, marskalk d’Ancre,
konnetabeln de Luynes m. fl., och strök lika obesvärat ned
dem, när de fallit. Han behöll sig därför i gunsten, ända
tills dess att slutligen döden 1628 gjorde ända på hans
stränga regemente i diktens rike.
Man har en anekdot om hans sista stunder. Då patienten
låg halvt medvetslös, råkade hans sjuksköterska att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
