Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Franska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett litterärt. Men detta stämde alldeles samman med hans
centralisationsplaner i övrigt, ty genom akademien skapades
en auktoritet också för litteraturen, det litterära livet erhöll
en enhet och även en härskarmakt, som kunde upprätthålla
denna enhet. Indirekt tjänade för övrigt akademien även
Richelieus politiska planer. Han var den förste statsman i
modern tid, vilken liksom förut Augustus insåg litteraturens
stora betydelse för den allmänna uppfattningen. Ludvig XIV
insåg det ännu klarare, och det var ej heller utan vikt,
att landets tongivande författare genom pensioner, sinekurer,
privilegier o. d. gjordes beroende av regeringen.
Litteraturens män inordnades härigenom i samhällets överklass,
ledamotsskapet i akademien blev i viss mån en
ordensdekoration, som snart åtråddes även av aristokratien, och inom
akademien var den fattige litteratören dock kollega med en
pair av Frankrike. Allt detta gjorde helt naturligt
akademikerna till det beståendes försvarare, och utan något direkt
ingripande från regeringens sida formade sig också den
franska litteraturen under 1600-talet till en nästan
enstämmig hyllning åt tidens ideal: åt auktoriteten inom
statslivet, kyrkan, litteraturen och språket.
Men detta mål nåddes icke med ens, och i allmänhet
begår man det felet att betrakta Franska Akademien såsom
från början färdigbildad, under det att i verkligheten Richelieu
blott gjorde så att säga utkastet till denna institution, som
först med Ludvig XIV fick sin egentliga betydelse. Mellan
akademien på Richelieus tid och akademien på Ludvig XIV:s
är i själva verket samma skillnad som mellan Malherbe och
Boileau. Den första uppsättningen bestod mest av lärde,
som ej kunna frikännas för pedanteri. De ledande voro
den torre Jean Chapelain, som nu är mest bekant för sin
misslyckade hjältedikt om den orleanska jungfrun, och Conrart,
som ehuru en fint bildad man aldrig publicerade något och
som därför råkade ut för Boileaus bekanta speglosa: J’imite
de Conrart le silence prudent. Bland de först invalde möta
vi Balzac, Racan, Maynard och Voiture, men de övriga äro
numera bortglömda, och det dåtida Frankrikes mest lysande
författare voro ej medlemmar av akademien, varken Descartes
eller Pascal, att ej tala om Scarron, Sorel, Cyrano de
Bergerac, Saint Évremont och andra mindre betydande; Corneille
invaldes först 1647, och då var akademiens valrätt ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
