Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Franska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta väl betyda, att en akademiker varken behövde vara
språkhistoriker, lingvist eller poet, ej en gång själv en stor
prosaist, utan att han framför allt borde vara en man med
utpräglad smak rörande själva språket, d. v. s. ungefär
detsamma, som var idealet för Malherbe. Den uppgift, som
uppställes i samma discours — att utbilda det franska språket
till den fulländning, att det kunde ersätta latinet, liksom
latinet en gång ersatt grekiskan — den uppgiften förefaller
först att vara ungefär densamma, som framlagts i Plejadens
program, men i själva verket är det Malherbe, som här går
igen, ty denna fulländning skulle icke nås genom lån från
de antika språken, gammalfranskan, dialekterna och
yrkesorden, utan genom ans av den moderna franskan. Man
skulle “tvätta språket rent“ från den smuts, som det fått
genom vulgarismer, lärt pedanteri, slarvig hovjargon, dåliga
predikningar o. d., och giva varje ord dess rätta plats. Med
avseende härpå tänkte man sig äldst en rangordning, som
bildade en nästan komisk motsvarighet till det franska
samhällets tre stånd. Några ord voro “sublima“, andra
“médiocres“, och åter andra passade blott för den låga eller komiska
stilen. Så löjlig en dylik klassindelning än förefaller oss,
låg det dock bakom denna en verklig stilkänsla, som —
om rangordningen än ej kunde genomföras i själva
ordboken — likväl röjer sig i 1600-talets litteratur och bidrog
att giva denna dess rikedom på nyanser. I sin uppfattning
av äldre skolor var akademien däremot betydligt bredare
än Malherbe, och bland de författare, som man beslöt
excerpera för ordboken, voro icke blott Ronsard, du Bellay,
Desportes och andra av Plejadens av Malherbe så ringaktade
poeter, utan ock så pass gamla skalder som Marot och
Mellin de Saint-Gelais samt även sådana författare, vilka
såsom Régnier och Théophile uppträtt mot Malherbe. Mot
nybildningar var man liksom Malherbe ovillig, och erkände
likaledes blott allmänt brukliga ord. Den egentliga
uppgiften var att sovra dessa, och ordboken var närmast avsedd
att bliva vad vi skulle säga en Antibarbarus eller en
samling av sådana ord, som man ville erkänna såsom goda
franska. Alla tekniska termer skulle uteslutas, och i
motviljan mot dessa spåra vi lätt klassicitetens tendens att blott
erkänna det allmänna, det, som var ett uttryck för hela
folket, ej det individuella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
