Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Barocken - De preciösa salongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
les commodités de la conversation för stolar o. s. v. Men
preciöserna rörde sig icke endast med dylika stilgrodor, och
en mängd metaforer, som nu ingå i det allmänna
språkbruket, även utanför Frankrike, och ej längre frappera,
härleda sig från preciösernas strävan att giva samtalsspråket
en högre grad av förfining, så t. ex. mildrades L’on ne
trouve rien de bon dans ce livre till: L’on ne trouve point de
quoy s’arrester dans ce livre. Det mera brutala Il fait des
bastards par tout omskrevs till Il laisse par tout des traces
de lui-mesme och på samma sätt kallades en ful flicka blott
une belle à faire peur. Att hava en melankolisk uppsyn
kallades avoir le front chargé d’un sombre nuage, och i stället
för “beskriva hjärtats rörelser“ valde man omskrivningen
faire l’anatomie d’un cœur. T. o. m. nu så vanliga uttryck
som n’avoir que le masque de la générosité, travestir la pensée,
les bras m’en tombent etc. stamma från preciöserna. Även
för ortografien nitälskade de och införde flera förenklingar,
som blevo bestående, såsom tête för teste, hôtel för hostel,
nôces för nopces m. m.
Preciösväsendet var således lika väl som Franska Akademien
ett uttryck för tidens stora strävan att civilisera språket,
att göra det smidigt, elegant och spirituellt. Och även i
den förkonstlade känslovärld, i vilken preciöserna älskade
att fördjupa sig, låg ett ferment till något nytt. Man
klemade med sina känslor, blev uppskruvad och onaturlig, men
denna förkonstling skapade dock människor med en i viss
mån högre själskultur, än Henrik IV:s mera osammansatta
samtida haft, och utan det psykologiska intresse, som
preciöserna skapade, för mannens och framför allt kvinnans finare
själsrörelser, hade nog ej Racines tragedier sett dagen,
måhända heller icke ett stycke som Le Misanthrope, trots det
att detta delvis är riktat just mot själslivets förkonstling.
Det intresse för porträttet, som kommer fram redan i Somaizes
Grand Dictionaire, återfinnes knappt hos de italienska
barockförfattarna, ännu mindre hos deras tyska och svenska
efterhärmare. Det är franskt, och nationellt fransk är också
hela preciösrörelsen, vilka fel den än i övrigt må hava haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
