Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kampen mellan klassicitet, barock och renässans
- Barocken
- Den preciösa romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN PRECIÖSA ROMANEN
Mest åskådlig framträder den preciösa världen inom
romanen, som i själva verket söker att under andra namn
porträttera tidens mera bemärkta personligheter.
Ett bland de mest omtyckta sällskapsnöjena i de preciösa
kretsarna var att författa porträttstudier över sig själv och
andra, och särskilt var detta på modet hos “la grande
mademoiselle“ d. v. s. hertiginnan av Montpensier, vars salong
väl var den förnämaste på 1650-talet. Jag är — så tecknade
hertiginnan sig själv — lång, men varken tjock eller mager,
utan välväxt. Händer och armar äro visserligen ej vackra,
men vita och mjuka; benen äro raka och fötterna
välformade. Om karaktären yttrar hon: jag är god och
ädelsinnad, ur stånd till låga och dåliga handlingar och mera
böjd för eftergivenhet än rättvisa. Jag är melankolisk och
tycker om goda böcker. All småaktighet upprör mig. Jag
är tapper, modig och äregirig, snabb att fatta ett beslut
samt seg i utförandet.
I samma stil nedskrev man porträtt av Condé, grevinnan
de La Fayette, Mad. Deshoulières m. fl. — även av den
på denna tid mycket populära drottningen av Sverige, vars
vittra intressen gjorde ett starkt intryck på de franska
preciöserna och som själv med en viss rätt kan räknas till
dessa. Slutligen utgavs denna porträttsamling i tryck (1659),
den första upplagan blott i några exemplar, den andra för
den stora allmänheten.
Hela det aristokratiska sällskapet i de preciösa salongerna
hade således redan från början porträtterat sig själv, och
det återstod blott att sätta hjältarna och hjältinnorna in i
en handling för att den preciösa romanen skulle vara färdig.
Den, som gjorde detta, var en vitter gammal fröken,
mademoiselle de Scudéry, vilken dock hade den försyntheten att
såsom författare sätta sin brors namn på titelbladen till de
voluminösa romaner, som flöto ur hennes penna.
Madeleine de Scudéry, som väl var 1650-talets mest
populära litterära namn, var då ej längre ung — hon var född 1608
— och hade, sedan hon gjort sina lärospån i Hotel de
Rambouillet, själv öppnat en salong i L’Eolie d. v. s.
Maraiskvarteret, där hon varje lördag hade sina berömda
mottagningar. Det porträtt av henne, som läses i Le grand Cyrus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0119.html
