Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Barocken - Den preciösa romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att invända. Hjältarna äro, trots sin heroism på slagfälten,
liksom Celadon den adorerade damens undergivna slavar, och
de uttrycka sig med samma sirliga elegans som gästerna i
Sapphos egen salong. Då den förklädde Cyrus under namnet
Artamène skall överräcka ett brev till prinsessan Mandane,
“gjorde Artamène två djupa bugningar för henne, och i det
att han närmade sig henne med den vördnad, man var skyldig
en dam av hennes rang, kysste han hennes klädning och
räckte henne konungens brev“. När sedan drottning
Thomyris förklarar honom sin kärlek, svarar han höviskt: “Jag
tillstår öppet för er, att det största beviset på min kärlek
till Mandane har jag givit, då jag nödgas avsäga mig er
gunst. Det har varit mig svårare än att intaga Babylon,
Sardes och Cumæ, och det är förvisso mycket lättare att
vinna slaktningar och erövra städer än att tillsluta sitt hjärta
för en dam med eder skönhet.“ Man läser — säger
Lotheissen, från vilken jag lånat dessa bägge citat — om perser,
greker och asiater, men därvid ser man de franska
hovherrarna levande framför sig i deras halvt spanska dräkt med
håret, som faller ned över axlarna och inramar ansiktet...
Man tyckes aldrig hava tröttnat på dessa granna tirader,
och både de la Calprenèdes och mademoiselle de Scudérys
romaner hava en fruktansvärd längd — Le grand Cyrus gör
även i det avseendet skäl för titeln “den stora“, att den
omfattar tio tättryckta volymer på tillsammans 6,679 sidor.
Om någon komposition kunde det under sådana förhållanden
ej vara tal, det hela är såsom i de grekiska romanerna, som
utan tvivel varit förebilden, ett fram och tillbaka av
händelser, slag, resor, tempelfester och sjörövaräventyr, som skildras
med omständlig bredd, med långa tal, vidlyftiga infogade
berättelser och beskrivningar, alla på detta uppstyltade, preciösa
språk, som då ansågs såsom höjden av sällskaplig förfining. I
sanning — säger Mandane — “när jag i minnet återkallar
allt, som hänt oss, alla enleveringar, alla förföljelser, alla
krig, alla skeppsbrott, alla olyckor, erkänner jag, att jag
känner mig alldeles vimmelkantig“. Det är icke utan, att
läsaren känner sig på samma sätt. Den tappre Cyrus har
en vidunderlig förmåga att ständigt kvickna vid, då man tror
honom vara död, och den undersköna Mandane, som
bortrövas av en hel följd av förälskade prinsar, har samma
enastående tur att bevara sin kyskhet, trots det att hon liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
