- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
126

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Corneilles första dramer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

CORNEILLES FÖRSTA DRAMER.



Pierre Corneilles levnadssaga är berättad i några få ord.
Det är en biografi över en hederlig bourgeois, som i sitt
personliga umgänge alls icke förrådde, att han var ett snille,
utan snarare föreföll litet tafatt och tråkig. Han föddes
1606 såsom ättling till en relativt burgen
ämbetsmannafamilj i Rouen, blev själv vid unga år ämbetsman, gifte
sig in i en annan ämbetsmannafamilj, var en god katolik,
oförvitlig i sin vandel, en samvetsgrann ämbetsman, en
aktningsvärd make och fader, drog sig vid 44 års ålder
tillbaka från sin tjänst för att sedan uteslutande ägna sig åt
litteraturen och sina familjeomsorger, flyttade 1662 till Paris,
där han avled 1684, ganska självmedveten, då det gällde
hans diktning, men icke någon poetisk drömmare, utan
praktiskt klok och god ekonom — uppgiften, att han på
gamla dagar råkat i misär, är en myt. Men det märkvärdiga
med denne hederlige, ordentlige normand, “le bonhomme
Corneille“, som han kallas i en dagbok, där hans död
antecknas, var, att han, när han fick pennan i hand, visade
sig såsom en stor skald, sin tids störste, “le grand
Corneille“, vilken i fantasien levde i en heroisk värld, som så
litet som möjligt liknade det av protokoll och inlagor fyllda
ämbetsrum, där han för övrigt syntes trivas så förträffligt.

Att han över huvud kom att slå sig på dramatiskt
författarskap, berodde måhända på en tillfällighet. I Rouen
fanns ju icke någon teater, men staden besöktes då och då
av de resande teatertrupperna och bland dessa särskilt av
en, som stod under ledning av den skicklige aktören Mondory.
Förmodligen var det dessa representationer, som gåvo
Corneille väckelsen att skriva ett drama — att detta
förstlingsstycke skulle återgiva en sann händelse ur skaldens eget
liv, är en legend, som uppstod först jämt etthundra år senare
och som förefaller ytterst osannolik. Då emellertid Mondory
återkom till Rouen, gav Corneille honom sitt stycke, och
Mondory tog det med sig till Paris, där truppen nu skaffat
sig en stadigvarande teater i ett bollhus, beläget i
Maraiskvarteret. Den nya truppen, som tydligen tagit till uppgift
att gent emot det gammalmodiga Hotel de Bourgogne lancera
den modernaste dramatiken, började sin verksamhet 1629,
antagligen med Corneilles Mélite. Till en början slog stycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free