Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Le Cid - Horace, Cinna och Polyeucte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste, att Sevilla på Cids tid icke var en kristen stad. I
varje fall är det tydligt, att stycket skrivits för en scène
simultanée. Scudéry klandrar väl, att handlingen förlagts
till det moriska Sevilla, och anmärker blott, nästan en passant,
att “författaren så illa förstått själva teatern, att samma
plats föreställer än konungens sal, än infantinnans rum, än
Chimènes kammare och än en gata, så att åskådaren ej vet,
var aktörerna befinna sig“. Akademien godkände
anmärkningen och tillade: “det är sant, att detta är ett fel, som
återfinnes i de flesta av våra dramer och vid vilket poeternas
slarv vant åskådarna. Men då författaren till detta stycke
så starkt begränsat sig för att kunna iakttaga tidens enhet,
så borde han också hava bemödat sig om rummets, vilken
är lika nödvändig som tidens. Såvida den ej iakttages med
omsorg, vallar detta hos åskådarna lika mycken eller större
förvirring och mörker.“
Här skymtar visserligen tanken på en enhetlig scen fram,
men icke mera, och det var ej om dessa enheter, som striden
rörde sig. Ännu mindre fördömde man tragikomedien och
fordrade ingalunda i dess ställe en tragedi med antikt ämne.
Om detta yttras ej ett enda ord. Men väl kan man säga,
att bakom denna i huvudsak kanske rent personliga strid
låg en dunkel känsla av den nya tidens motsats till den
romantik, som för sista gången tog sig ett uttryck i Le Cid,
en kamp för de nya ideal, för vilka Richelieu var den främste
representanten. Och så till vida har denna skriftväxling
alltid sitt intresse, att den var den första mera omfattande
litterära striden utanför Italien. Den estetiska kritik, som
här kommer fram, var väl i de flesta punkter småaktig och
naiv, men den drabbar dock i flera fall riktiga, synpunkter,
och den vittnar om den estetiska kultur, till vilken man nu
höjt sig i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
