- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
153

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Horace, Cinna och Polyeucte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hos Corneille fanns det två naturer: teoretikern och skalden.
I religiöst avseende var Corneille devot, och han avsåg utan
allt tvivel att med sitt drama förhärliga kristendomen. Men
skalden i honom satte sig till motvärn mot den troende
katoliken, och i själva verket kom han att skriva ett drama,
som mot hans vilja blev en hyllning åt den konfessionslösa
humaniteten i dess motsats till trångbröstad fanatism. Att
Polyeucte är oförmögen att reflektera, må så vara. Därmed
kan man ju försona sig. Men att han för nöjet att via
martyrdöden få smaka himmelrikets fröjder blir hård, nästan
brutal mot sin ädla maka verkar rent sårande:

        Pauline.
Tu préfères la mort à l’amour de Pauline!
        Polyeucte.
Vous préférez le monde à la bonté divine!
        Pauline.
Va, cruel, va mourir: tu ne m’aimas jamais.
        Polyeucte.
Vivez heureuse au monde, et me laissez en paix.


Däremot hava hedendomens representanter vår sympati,
om vi undantaga den själviske Felix, vars plötsliga
omvändelse snarast gör intryck av en hastigt påkommen
sinnesförvirring. Pauline är typen för en nobel, plikttrogen
kvinna med den högsta moral, och dramats egentliga hjälte
är ej Polyeucte, utan Sévère, som redan har något av Nathan
den vises religiösa tolerans:

J’approuve cependant que chacun ait ses dieux,
Qu’il les serve à sa mode et sans peur de la peine.


Men samma otur hade Corneille haft redan i Horace.
Corneille själv var en hederlig bourgeois, “le bonhomme Corneille“,
och alls icke någon hjälte. Teoretiskt hade han svingat sig
upp till den högsta patriotiska heroism. Men icke heller här
ville skalden följa med. Hans Horace blir nästan lika
osympatisk som hans Polyeucte, och även här vänder sig
åskådarens medkänsla till dramats humana personligheter, till
Camille, Sabine och Curiace. Endast i Cinna, där han vill
förhärliga härskarens mildhet, gå teoretikern och skalden hop,
ty detta motiv passade för bägge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free