179 (Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Den nya societeten - La Rochefoucauld - De La Fayette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram först i det sista ordet, t. ex. “Nous avons tous assez
de force pour supporter les maux — d’autrui.“

Till denna konstnärliga form kom La Rochefoucauld först
genom ett träget arbete. Han filade och överarbetade
ständigt sina maximer för att kunna sammanpressa den tanke,
han ville uttrycka, i så få och i så mycket som möjligt
sägande ord. Men denna fulländning köpte han på bekostnad
av den omedelbarhet, den skizzens friskhet, som är det
tjusande i Pascals Pensées. I jämförelse med denne är han
trots all kvickhet och trots all skärpa en liten man. Pascal
var ett stort snille och ett rikt hjärta, La Rochefoucauld
en betydande konstnär, en älskvärd, spirituell personlighet,
och det är onekligen mindre. Men utan honom hade den
franska prosan kanske aldrig blivit, vad den blev, och vi
böra dock erinra oss, att det var i denna skola som Voltaire
utbildade sin stil.

DE LA FAYETTE

Den kvinna, som till sist kom att äga La Rochefoucaulds
hjärta, var grevinnan de La Fayette. Hans böjelse för henne
var utan tvivel av djupare och ädlare art än vid hans
föregående förbindelser, och hon var även av ett förnämligare
virke än hertiginnorna av Chevreuse och Longueville. Men
icke heller här är det hävdvunna porträtt, man gjort sig
av henne, alldeles sant. Man har med färger, lånade från
hjältinnorna i hennes romaner, skildrat henne såsom en fin,
tillbakadragen, sjuklig dam, idel känsla och nobless, levande
i en värld för sig och utan intresse för societetsmänniskornas
oroliga ävlan. Denna bild kan icke sägas vara alldeles falsk.
Men brev och dokument, som man på sista tiden upptäckt,
hava icke så litet grumlat den och låta oss i stället skymta
en praktiskt klok, något intrigant kvinna, som alls icke var
främmande för denna världen. Även samtiden hade en
känsla för det sammansatta, gåtfulla i hennes personlighet
och kallade henne “Dimman“. Måhända var det därför,
hon kom att så fjättra en psykolog som La Rochefoucauld,
ty i hennes väsen blandade sig — alldeles efter La
Rochefoucaulds recept — sympatiska och antipatiska egenskaper,
men så att de sympatiska trädde skarpast fram. Mest erinrar

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/4/0197.html

		Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten / 179 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|