Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Den nya societeten
- De La Fayette
- Madame de Sévigné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Calprenèdes Cléopâtre och fann väl stilen avskyvärd, men kunde
ej undgå att tjusas av “la beauté des sentiments“. Det var
därför först med Le Sage och Prévost, som grevinnan de
La Fayettes uppslag kom att fullföljas.
MADAME DE SÉVIGNÉ
Den societet, som La Rochefoucauld och Madame de La
Fayette tillhörde, tyckes jämförelsevis föga hava varit
påverkad av den samtida litteraturen. Både La Rochefoucauld
och Madame de La Fayette voro ju också äldre än 1660-talets
nya författare. Åt Molières roliga komedier kunde man väl
ej undgå att skratta, för La Fontaines älskvärdhet hade man
också sinne, men Boileau och Racine uppskattades knappt.
La Rochefoucauld skall på de båda senare hava fabricerat
sin maxim: “C’est une grande pauvreté de n’avoir qu’une
sorte d’esprit“, ty de bägge skalderna kunde blott tala om
poesi, och det var litet för enformigt för La Rochefoucauld.
Men icke dess mindre finna vi, att societetsmänniskorna i
själva verket stodo på samma ståndpunkt, hade samma
livsåskådning och i stort sett även samma syn på litteraturen
som 1660-talets banbrytande författare — en antydan om,
att denna strömning låg i tiden och ej berodde på någon
enskild mans insats.
Om tonen i dessa kretsar får man onekligen den
åskådligaste bilden genom Madame de Sévignés brev. Med rätta
räknas de såsom klassiska, och ingenstädes lever Ludvig
XIV:s tid så som här. Hon var född 1626, och hennes
barndom hade infallit under “de tre musketörernas“ tid.
Hennes far hade varit en ursinnig duellant, hennes man,
med vilken hon blott aderton år gammal blev gift, var en
slösare och rucklare, som stupade i en duell. Vid endast
25 års ålder var den unga, vackra markisinnan änka, med
två barn, en dotter och en son, samt en derangerad
ekonomi. Men praktiskt klok förstod hon att reda upp
affärerna, ville icke gifta om sig, utan föredrog att blott ägna
sig åt sina barns uppfostran. Någon annan kärlek än moderns
tyckes hon aldrig hava känt, och tidens skandalkrönika har
intet att berätta om henne. Särskilt var hon fästad vid
sin dotter, som 1669 gifte sig med en greve de Grignan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0204.html
