Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Molière
- Molières ungdom
- Molière i landsorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livres, och i augusti sattes han i den tidens bysättningshäkte,
Châtelet, för en obetalad räkning för ljus till teatern.
Visserligen blev han snart åter fri, men penningtrasslet fortfor,
teatern flyttade ännu en gång, tillbaka till vänstra
Seinestranden, men de flesta av aktörerna övergåvo nu det
dödsdömda företaget, och i slutet av 1646 eller början av nästa
år fingo Molière och syskonen Béjart göra detsamma och
taga anställning i en landsortstrupp, som stod under ledning
av en Du Freisne.
MOLIÈRE I LANDSORTEN
Därmed började en ny epok i Molières liv — ett
elvaårigt kringflackande i landsorten, särskilt i västra och södra
Frankrike. Att här följa dessa vandringar är överflödigt,
ty de olika städernas namn säga oss ju ej mycket. Viktigare
är att, så vitt det låter sig göra, söka få en uppfattning
av truppens så att säga inre historia. Dylika band hade
en mycket lös sammansättning och en fullkomligt
republikansk organisation. Skådespelare kommo och gingo. Men
här fanns dock en fast kärna, som utgjordes av Du Freisne,
Molière, Joseph Béjart samt hans båda systrar Madeleine
och Geneviève, av vilka Molière och Madeleine snart
förefalla hava blivit bandets ledare, under det att Du Freisne
mera trädde i bakgrunden. Än spelade man på något slott,
där en fest skulle givas, än i en stad, särskilt då en
marknad hölls eller någon lantdag samlats. Det liv, som fördes
inom truppen, påminde om ett zigenarbands. Man levde på
skjutskärror, på flodbåtar eller i någon gästgivargård, den
sexuella moralen tyckes hava varit den friast möjliga, men
det var ett glatt, bekymmerslöst friluftsliv, och en stackars
utsvulten poet, d’Assoucy, som en tid var truppens gäst,
har givit en livfylld beskrivning av komedianternas
uppsluppna fester.
För Molière hade dessa år säkerligen samma betydelse,
som Cervantes’ uppbördsresor haft för Don Quijotes skald.
Han fick se livet från alla möjliga sidor, råkade i beröring
med massor av olika personer, ur skilda klasser och med
olika karaktärer, och det var redan nu han förvärvade sig
den människokännedom, som ligger bakom hans dramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0233.html
