Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molière i landsorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“L’école du monde — skrev han sedermera — instruit
mieux que ne fait aucun livre.“ Han fick också denna fria
blick på livet, som gör, att han än i dag verkar så
medryckande. Någon katekesmoral var det visserligen icke, han
lärde sig, och man har förebrått Molière en alltför slapp
sedlig uppfattning. Men Molières moral var en frigjord
människas, som lärt sig vörda naturen och att sätta denna
före dogmer och teorier.
Molière utvecklade sig också under dessa resor till en
praktisk man och en god ekonom. Detta ekonomiska sinne
förefaller väl oförenligt med det vagabondliv, som han förde,
men det återfinnes ock hos hans så befryndade engelska
kollega Shakspere. Såsom åtskilliga bevarade handlingar
visa, började Madeleine Béjart och även Molière att sätta
av pengar, och förmodligen ingav denna förbättrade ekonomi
dem tanken att förvandla vandringstruppen till stationär.
1652 slogo de sig ned i Lyon, och ehuru de därifrån då
och då företogo nya, längre och kortare utflykter, hade de
dock, åtminstone till hälften, fått ett hem.
Men viktigast var, att skådespelaren Molière under dessa
år utvecklade sig till författare. Som det förefaller medförde
truppen till landsorten samma repertoar, som den haft i
huvudstaden, och uppförde tragedier och tragikomedier. Men
marknadspubliken bibehöll sin gamla smak för den franska
farsen, och denna smak måste tillgodoses. Molière började
därför att skriva dylika, och man känner titlarna på ungefär
tolv stycken, som uppförts av truppen och med all
sannolikhet författats av Molière. Ett par av dem innehålla
tydligen anslaget till några av hans senare komedier, Les
fagoteux till Le Médecin malgré lui och Gorgibus dans le sac
till Les Fourberies de Scapin. Två finnas kvar: Le Médecin
volant och La Jalousie de Barbouillé. Ingendera är
betydande, och båda röra sig med samma schabloner som de
medeltida farserna och commedia dell’arte. Le Médecin volant
är för övrigt blott en bearbetning av ett italienskt stycke,
i vilket vi möta det sedan hos Molière så vanliga gycklet
med läkarnas charlataneri — här ett mycket grovkornigt,
men ganska roligt gyckel. I La jalousie de Barbouillé har
han, säkerligen efter en muntlig berättelse, behandlat ett
gammalt fableauämne om den otrogna hustruns list. Men
det, som gör detta harmlösa skämt litteraturhistoriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
