Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här till någon sentimentalitet. L’École des femmes är dock
hela tiden en uppsluppen komedi, och det var endast den
store människokännaren, som — kanske ej ens fullt
medvetet — kom att giva den komiska gestalt, han skapat, en
liten nyans av ett mera allvarligt patos.
Då stycket först uppfördes, väckte det ett stormande jubel,
och den tidens mondäna tidning berättar, att Ludvig XIV
måst hålla sig i sidorna för skratt. Folk strömmade till
teatern, och det var vid hemkomsten från en dylik
representation, som Boileau skrev de hänförda Stances à Molière,
som jag redan citerat och som inledde de bägge skaldernas
bekantskap. Men om stycket på vissa håll mottogs med
verklig hänförelse, väckte det på andra en lika ursinnig
förbittring, och det var nu som det stora slaget kom att stå
mellan barockens falska idealism och den nya klassicitetens
realism. De preciösa damernas och herrarnas ömtåliga öron
sårades av Agnès naivitet, samma publik, som funnit ett
sådant behag i Scarrons plumpheter, fick nu en livlig
förnimmelse av, att teatern vulgariserats genom L’École des
femmes, och överallt i de vittra salongerna upprepade man
de anstötliga yttranden, man fiskat upp; man gick t. o. m.
så långt, att man i stycket vädrade ett hån mot religionen
och ett angrepp på konungen. Men även den högre litterära
kritiken hade åtskilligt att anmärka mot författarens ställning
till de heliga “reglerna“.
Molière var en ganska hetsig natur och kritiken lämnade
honom ej oberörd. Efter blott två eller tre representationer
hade han fått en idé, som han meddelade till en av sina
beundrare, en abbé du Buisson. Denne fann uppslaget
förträffligt, och efter ytterligare ett par dagar visade han
Molière ett litet drama, som han författat med denna idé
som utgångspunkt. Efter vad Molière skriver, fann han
abbéns stycke så smickrande, att det svårligen kunde
uppföras av den trupp, som man klandrade — i verkligheten
fann han det kanske allt för litet spirituellt — och han
beslöt därför att själv göra bruk av sin idé. Så tillkom
hans Critique de l’école des femmes, som uppfördes den 1
juni, innan ännu de tryckta angreppen på hans komedi
börjat. Innehållet i det lilla dramat är enkelt. Vi befinna
oss hos ett par finbildade och spirituella damer, Uranie och
Élise, där hela le beau monde sammanträffar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
