- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
259

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molières sista dramer - Molières död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre vikt. Själva handlingen är ganska lösligt
hopkommen, och det hela slutar som en fars, i en balett,
föreställande en fingerad, grotesk doktorspromotion i den
medicinska fakulteten.

Men på dessa stycken, som blott voro avsedda att
“délasser le roi de ses nobles travaux“ — för att begagna
Molières ord om Le Malade imaginaire — nedlade han
antagligen ganska ringa arbete; att några av dem, det oaktat,
blevo verkliga mästerverk, berodde på, att Molière nu en
gång var en skald av enastående mått. Men för dessa
tillfällighetsstycken hade han icke avstått från den “stora“
komedien, som han skapat med de båda “skolorna“, Tartuffe,
Le Misanthrope och L’Avare, och innan döden avbröt hans
verksamhet, skulle han skriva ännu ett dylikt fullt klassiskt
lustspel, Les Femmes savantes (1672). Temat är här
detsamma som alltid hos Molière: naturen mot förkonstlingen.
I det första stycke, med vilket han slog igenom, Les
Précieuses ridicules, hade han icke gått längre än till farsens
skämt med preciösernas romangriller och förkonstlade språk.
Här blir satiren vida bredare och drabbar de vittra
kretsarnas hela ytliga svärmeri för vetenskap och litteratur —
ett svärmeri, som ytterst vilade på ett misskännande av den
sunda, oförfalskade naturen. Les Femmes savantes är
Tartuffe, riktad mot det lärda pedanteriet, ty även detta hade
samma följder som fromleriet. Allvaret väger här därför
över skämtet, ehuru Molière här såsom alltid förblivit sitt
program trogen: ridendo castigare mores.

MOLIÈRES DÖD.



I Le Malade imaginaire hade Molière kastat in ett
replikskifte, som handlade om honom själv. Argan är ursinnig
på honom och på hans ur medicinsk synpunkt så hädiska
komedier. Vore jag läkare — skulle jag hämnas denna
oförsynthet. Bleve han sjuk, skulle jag låta honom dö
utan hjälp. Vad han än sade och än gjorde, skulle jag
inte ordinera den minsta lilla åderlåtning eller det minsta
lilla lavemang, utan jag skulle säga: ligg där! Det skall
lära dig att en annan gång låta bli att gyckla med
fakulteten.

Dessa ord voro nästan profetiska. Le Malade imaginaire

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free