Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines biografi - Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av samma slag och som visa, vilken rik lyrisk ådra fanns
hos Racine.
Den 21 april 1699 slutade han sina dagar. Året förut
hade hans forna älskarinna, Mademoiselle de Champmeslé,
nedlagts på dödsbädden, och Racine skrev då till sin son: “M. Rost
talade i förrgår om för mig, att la Champmeslé ligger på
sitt yttersta, varöver han tyckes vara mycket gripen. Men
det sorgliga är, att han ej tyckes det minsta bry sig om
den hårdnackenhet, med vilken denna stackars olyckliga
vägrar att avstå från teatern, under påstående, efter vad
man berättar, att hon satte en heder i att dö såsom
skådespelerska. Man måste hoppas, att hon, när hon får se döden
på närmare håll, ändrar språket, såsom större delen av det
där folket vanligen gör, ehuru de äro så övermodiga, när
de må väl.“
Racine dog, ångerfull över att hava skrivit Bérénice, la
Champmeslé var stolt över att hava fått spela denna härliga
roll, och denna stolthet kan vår tid förstå. I sitt trånga
bigotteri hade Racine förlorat känslan för sin egen
livsgärning. Men han var, såsom jag redan sagt och som även
dessa hårdhjärtade ord visa, ett stort barn, utan reflexion,
naivt egoistisk, i viss mån känslolös, men å den andra sidan
ytterst mottaglig för intryck från omgivningen, utan pietet
och utan manlig självständighet, ett barn, liksom La
Fontaine, men kanske ej lika sympatiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
