Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rim. Äktenskapet blev också mycket lyckligt och
välsignades med sju barn. Racine gick fullkomligt upp i sin familj
och blev även — tack vare en mängd sinekurer, som
hopades på honom — en ganska förmögen man. Att han
trots sin ånger över att någonsin hava skrivit för teatern
likväl — dock först efter tolv års uppehåll — kom att
författa ytterligare tvänne dramer, berodde på en tillfällighet.
Madame de Maintenon hade som bekant skapat en skola
för unga damer i Saint-Cyr, och för att öva dem i konsten
att tala och skicka sig hade en av lärarinnorna låtit dem
uppföra små teaterstycken, som hon själv skrivit för skolan.
Men då dessa befunnos alltför underhaltiga, övergick man
till den klassiska repertoaren och uppförde Cinna,
Andromaque och Iphigénie. De unga damerna blevo emellertid,
ledsamt nog, så förtjusta i dessa stycken, som tyvärr
handlade om kärlek, att experimentet måste avbrytas. Madame
de Maintenon gav då Racine, som nu blivit hovman, i
uppdrag att författa ett drama utan kärlek, med ett moraliskt
och religiöst innehåll och i vilket även sång skulle
förekomma. Racine tvekade. Men ett dylikt drama, som ej
skulle spelas av några komedianter, var ju ej oförenligt med
hans religiösa ståndpunkt — vi tänka här på puritanen
Milton, som kort förut skrivit Samson Agonistes — och så
skrev han sitt bibliska drama Esther, i vilket han efter
grekiskt mönster och på Madame de Maintenons begäran
inlagt körer. Stycket uppfördes inför hovet i januari 1689
och hade en så stor framgång, att det måste spelas ännu
fem gånger. Uppsättningen var praktfull, och de unga
aktriserna lära förträffligt hava utfört sina roller — så
förträffligt, att de fromma i landet började bliva oroliga. Och
denna oro avbröt ännu en gång Racines författarskap. Efter
Esther skrev han väl ännu ett dylikt bibeldrama, Athalie,
som utan tvivel är hans förnämsta. Men när detta stycke
blev färdigt (1690), hade redan oppositionen mot skolans
teaterföreställningar blivit så stark, att Madame de Maintenon
icke vågade låta eleverna uppföra det inför hovet. Endast
enskilt för sin beskyddarinna fingo de en eller två gånger
spela det, och då utan kostymer. Därmed var Racines bana
såsom dramatiker för alltid avslutad. Sedan skrev han blott
Cantiques Spirituels (1694), religiösa oden, som av
Larroumet med full rätt sammanställas med Lamartines bästa dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
