Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfarande är fästat vid hans rival, men han är lycklig
över den utsikt, som nu öppnar sig. Så kommer
omkastningen. Pyrrhus, som blivit avvisad av Andromaque,
förklarar för honom, att han ändrat sig och nu är beredd att
foga sig efter grekernas önskningar: Astyanax skall utlämnas
och Pyrrhus är villig att äkta Hermione. Orestes korta
lyckodröm är således skingrad.
I den tredje akten återtar den förälskade Hermione sitt
löfte till Oreste. Hon är överlycklig och dårar sig med hoppet,
att Pyrrhus fattat sitt beslut av kärlek till henne. Men sin
svartsjuka kan hon ej döva, och då den olyckliga
Andromaque hos henne bönfaller om sonens liv, stöter hon henne
hånfullt tillbaka. Andromaques förtvivlan ökas nu allt mera,
och ännu en gång kastar hon sig för Pyrrhus’ fötter. Han
hör henne, men uppställer fortfarande sitt hårda villkor, och
efter en våldsam strid med sig själv ger Andromaque nu till
sist vika. Därmed slutar den tredje akten.
Andromaque vet, att den ridderlige Pyrrhus skall hålla
sitt löfte och bliva en far för den unge Astyanax. Men
själv vill hon förbliva sitt första äktenskapslöfte trogen, och
då hon nu måste räcka Pyrrhus sin hand, är hon bestämd
att vid altaret sluta sitt liv. Men åter är det Hermione,
som griper in i handlingen, och i sitt raseri över Pyrrhus’
trolöshet tvingar hon den förälskade Oreste att mot priset
av hennes kärlek lova att dräpa Pyrrhus just i det ögonblick,
då han i templet skall förmäla sig med Andromaque. Oreste
kämpar en hård strid mellan sin heder och sin kärlek, men
lovar till sist att bliva den lönnmördare, till vilken
Hermione vill förvandla honom.
I den femte akten kommer den blodiga upplösningen.
Oreste har fullbordat den hemska gärningen. Men döende
hade Pyrrhus räckt sin krona åt Andromaque, i sin
förbittring över kungamordet hade epiroterna hyllat henne och
gripit till vapen mot Orestes greker. Det gäller därför att
i största hast fly. Men nu kastar Hermione alldeles om och
förbannar mördaren, som dräpt den man hon älskat. Hon
vägrar att fly med honom, och inför Pyrrhus’ likbår stöter
hon en dolk i sitt bröst. Endast Andromaque och den av
olyckan halvt vanvettige Oreste leva kvar, och han föres
bort av vännen Pylade.
Ännu enklare är byggnaden i Britannicus. Hjälten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
