Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Racine
- Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kväva i blod. Men om borgarne för min skull tillåta att
lagen kränkes, vilka eftergifter hava de å sin sida då ej
rätt att fordra av mig? Och så brister han i gråt?
Oui, Madame, il est vrai, je pleure, je soupire,
Je frémis. Mais enfin, quand j’acceptai l’Empire,
Rome me fit jurer de maintenir ses droits:
Il les faut maintenir. Déjà plus d’une fois
Rome a de mes pareils exercé la constance.
Ah! si vous remontiez jusques à sa naissance
Vous les verriez toujours à ses ordres soumis.
Mot denna tradition och denna laglydnad kan kejsaren
sist av alla bryta. Men Bérénice förstår honom icke, ty
en älskande kvinna känner ingen annan plikt än kärleken,
och hon drar sig tillbaka med en antydan om, att denna
dag skall bliva hennes sista. Titus vill störta efter henne,
men i detsamma kommer ett bud, att senaten vill hava
företräde, tydligen för att protestera mot det befarade
äktenskapet. Efter en våldsam strid med sig själv följer
Titus kallelsen och beger sig in i senaten. Därmed slutar
den fjärde akten.
Den femte är lika spännande. Hos båda har en kris
försiggått. Bérénice har lovat att enligt Titus’ önskan följa
Antiochus till orienten, och Titus har icke i senaten kunnat
förmås att avgiva någon försäkran. Jag hörde — säger
han till henne — orden, men min själ var för upprörd att
kunna fatta dem. Jag kunde intet svara. Nu har jag
åter träffat er utan att veta, vad jag till sist måste besluta.
Men jag känner, att jag icke för er skull kan övergiva
kejsardömet för att såsom en landsflyktig följa er till någon
avlägsen vrå av världen. Ni själv skulle rodna över en
dylik feghet. En dylik konflikt kan blott lösas på ett enda
sätt, och Roms historia har många gånger anvisat vägen —
en frivillig död. Sin plikt mot fäderneslandet kan han icke
svika, men han kan ej heller bära Bérénices förtvivlan, icke
överleva henne, om hon skulle bära hand på sitt eget liv.
Och nu förstår Bérénice honom:
Mon cœur vous est connu, Seigneur, et je puis dire
Qu’on ne l’a jamais vu soupirer pour l’Empire.
La grandeur des Romains, la pourpre des Césars
N’a point, vous le savez, attiré mes regards.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0310.html
