Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han och alla andra tro, att hon för honom endast har
en styvmoders hatfulla känslor. Då dramat börjar, vill
Hippolyte därföre resa från Trézéne — där dramat spelar
— delvis för att befria henne från en åsyn, som är henne
pinsam. I en följande scen uppträder Phèdre, nästan
döende av den hemliga lidelse, som förtär henne, och nu
förtror hon Oenone, “amman“, den fruktansvärda
hemligheten. Men så kommer i aktens slut en underrättelse, som
alldeles ändrar situationen: Theseus är död, han har på sin
äventyrsfärd kvarhållits i underjorden, dit han nedträngt.
Phèdre är således fri, hennes kärlek är icke längre brottslig,
och hon kan äkta Hippolyte — händelsen spelar ju i det forna
Grekland, där dylika förbindelser voro tillåtna. Även för
Hippolyte har detta dödsfall en avgörande betydelse, ty nu hindras
han ej längre av sin fars vilja från föreningen med Aricie.
Det är med denna nya situation, som den andra akten
börjar. Frågan är närmast politisk: vem skall bliva Theseus’
efterträdare i Atén — Aricie, Hippolyte eller Theseus’ och
Phèdres son? Hippolyte vill avstå sin rätt till Aricie och
får samtidigt tillfälle att för henne yppa sin kärlek. Men
strax därefter kommer det till ett samtal mellan Hippolyte
och Phèdre. Han tror, att hon hatar honom, men hon tar
honom snart ur denna villfarelse. Hon börjar med att
tala om sin kärlek till Theseus:
Oui, Prince, je languis, je brûle pour Thésée.
Je l’aime, non point tel que l’ont vu les enfers,
Volage adorateur de mille objets divers,
Qui va du dieu des morts déshonorer la couche;
Mais fidèle, mais fier, et même un peu farouche,
Charmant, jeune, traînant tous les cœurs après soi,
Tel qu’on dépeint nos dieux, ou tel — que je vous voi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
