Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- De sista klassikerna
- La Bruyère
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE SISTA KLASSIKERNA
LA BRUYÈRE
Den franska högklassiciteten hade en mycket kort
livslängd. Man kan förlägga dess början till året för
uppförandet av Les Précieuses ridicules, 1659, men slutet är
svårare att bestämma, ty utan några skarpare brytningar glider
klassiciteten över i upplysningstidevarvet. Vill man även
här hava något fast gränsår, kan man välja 1687, då
striden mellan les anciens och les modernes utbröt.
Racine, Boileau, La Fontaine och Bossuet levde då
visserligen ännu, men under detta decennium möta vi redan den
nya tidens förtrupp; Fontenelle och Bayle. Från detta
årtionde kan man således iakttaga en ny strömning inom den
franska litteraturen.
På gränsen mellan de bägge riktningarna stå två
betydande författare, La Bruyère och Fénelon, vilka i det
väsentliga torde kunna betecknas såsom de sista klassikerna,
men som å den andra sidan i många punkter bebåda det
nya århundradet.
Jean de La Bruyère föddes i Paris 1645 och tillhörde
en burgen borgarsläkt. Han utbildades först till jurist, men
slutade redan vid 28 års ålder sin ämbetsmannabana för att
få leva såsom privatman. Man har — skriver hans äldste
biograf — “skildrat honom för mig såsom en filosof, som
endast tänkte på att leva i lugn bland sina böcker och sina
vänner, lika grätten i valet av båda slagen, varken sökande
eller undflyende nöjet, förfinad i sitt umgängessätt och vis
i sina samtal, alldeles fri från all ärelystnad, t. o. m. från
den att vilja röja esprit.“ Detta lugna liv avbröts ej
väsentligen, därigenom att han 1684, antagligen genom
Bossuets förmedling, anställdes såsom lärare för den store Condés
sonson, hertigen av Bourbon, ty informatorstiden varade ej
länge, icke ens två år, och sedan fortfor La Bruyère att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0327.html
