Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - Fénelon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hovet, där alla nu började att betrakta honom såsom
framtidens man, såsom Richelieus och Mazarins blivande
efterföljare. Hans discipel, det lilla vilddjuret, hade under hans
ledning förvandlats till en älskvärd, försynt, intresserad ung
furste, fylld av de ädlaste avsikter och — ett vax i sin
Mentors hand. Ludvig XIV började bliva gammal,
monseigneur skulle aldrig idas befatta sig med regeringen, och
det var all sannolikhet för, att Fénelon vid konungens
frånfälle skulle bliva den egentlige härskaren.
Men Fénelons väg gick icke till Capitolium, utan till den
Tarpejska klippan. Med en viss rätt kan man säga, att
Bossuet störtade honom, och bakom den kamp, som nu
började mellan den franska kyrkans bägge främste män, låg
nog, kanske omedvetet, icke så litet politik: rivaliteten mellan
monseigneurs och den unge hertigens lärare. Men denna
kamp hade ock, som vi skola finna, en mera osjälvisk
bakgrund: motsättningen mellan absolutismen, representerad av
Bossuet, och den modifierade liberalism, som företräddes av
Fénelon.
Anledningen till sammanstötningen var en religiös tvist.
Bland Fénelons vänner befann sig ock en högt begåvad dam,
madame Guyon, som efter åtskilliga själskriser utvecklat sig
till en religiös mystiker, vars lära icke så litet erinrar om
S. Bernhards; liksom denne satte hon människans mål i ett
motståndslöst och medvetslöst försjunkande i gudomsväsendet.
En dylik mystik låg klassicitetens rationalism alldeles fjärran,
och bland tidens många varandra korsande religiösa rörelser
förekommer väl i Tyskland, men ej i Frankrike någon
mystisk strömning, ej ens inom jansenismen, om vi
undantaga den dock så förståndsklare Pascal. Men i Fénelons
så rika själsliv ingick ock en sträng, som nu kom att
vibrera. Verklig mystiker blev han väl aldrig — därtill var
även han för mycket klassiker och rationalist — men han
blev dock, såsom man sagt, mystikens teoretiker. Det fanns
hos honom något av en romantiker, ett drag, genom vilket
1700-talets. mera svärmiska personligheter kände sig
befryndade med honom, och denna läggning gjorde, att han kände
sig dragen till denna originella drömmerska, som nu
uppenbarade sig inom societeten. Genom en kvinnlig släkting
infördes hon i M:me de Maintenons krets, där man började
läsa hennes arbeten, även för konungen, som dock ej kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
