Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - Fénelon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förstöra er verkliga storhet. Skynda er att avhjälpa
dessa fel, avbryt edra byggnadsföretag och avstå från denna
lyx, som utarmar er nya stad.“
Härmed sammanhänger en tredje punkt i programmet.
Fénelon är en avgjord motståndare till samtidens
merkantilsystem, är frihandlare och fysiokrat — också en bland
anledningarna till hans popularitet under 1700-talet. Företag
ingenting — yttrar den vise Narbal — som kan lägga band
på handeln. Fursten får icke blanda sig i denna, utan
måste överlämna hela vinsten åt sina undersåtar; i annat
fall förlamar han deras verksamhetsbegär, och han har
tillräcklig fördel av de stora rikedomar, som tillföras hans
stater. Handeln är såsom vissa floder; om ni vill ändra
deras lopp, löper ni fara att torka ut dem. Det är blott
vinsten och frihet från tvång, som locka främlingarna till
er. Om utbytet blir mindre bekvämt och mindre
vinstgivande, draga de sig så småningom undan och komma ej
igen.
Huvudvikten lägger Fénelon emellertid icke på handeln
utan på åkerbruket, och med en viss rätt kan han betraktas
såsom den förste fysiokraten, en förelöpare till den
ekonomiska skola, som sedan fick en så stor betydelse för
1700-talet och vars teorier spela in även i diktkonsten t. ex. hos
Skördarnas skald. Jorden — låter Fénelon en av sina vise
yttra — blir aldrig trött på att utgjuta sina håvor för dem,
som odla henne. Dess bördiga sköte kan aldrig uttömmas.
Ju flera människor det finnes i ett land — förutsatt att
de äro arbetsamma — dess större blir välståndet, och de
behöva aldrig vara avundsjuka på varandra. Jorden, denna
goda moder, mångdubblar sina gåvor allt efter barnens antal,
vilka genom sitt arbete göra sig förtjänta av dess frukter.
För överbefolkning fanns ingen fara, blott jorden ej tyngdes
med skatter. Men — frågar Idoménée — vad skall jag göra,
om folket är lättjefullt och ej vill odla jorden? Gör —
svarar Mentor — alldeles motsatsen till vad man vanligen
gör. Giriga konungar, som sakna förutseende, tynga med
skatter just de flitigaste undersåtarna, under det att de
mindre beskatta de lata. Vänd om denna princip — lägg
skatter, böter och, om så behöves, ännu strängare straff
på dem, som försumma sitt åkerbruk.
Ett lands verkliga rikedom består således i dess jordbruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
