Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Dryden och tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spåra ett ganska starkt demokratiskt inslag, en animositet
mot den högmodiga, utsvävande spanska aristokratien. Och
detta drag kommer särskilt fram i El burlador. Det slog
an på Molière. Förut hade han blott gycklat med
“markiserna“; nu skulle de få piskrappen, och samtidigt skulle
han fortsätta den strid mot fromleriet, han redan börjat med
Tartuffe. Det är detta, som är innebörden i Le Festin de
Pierre.
Don Juan är en ung ädling från Molières egen tid, vacker,
elegant, även spirituell, ty han äger något av denna
kvickhet, som man ej sällan finner hos degenererade individer,
en hänsynslös förförare och rucklare, en slösare, som med
ädlingens hånfulla nonchalans och översitteri behandlar sina
borgerliga fordringsägare, icke blott fullkomligt självisk, utan
t. o. m. grym i sin hjärtlöshet, med lika liten känsla för
sin åldrige fader som för de kvinnor, han offrar åt sin
sinnlighet, och av ädlingens alla dygder har han blott en enda
kvar: han är dock fortfarande modig — den förtjänsten
har Molière ej velat förneka honom. Men det är också allt.
Med vad rätt — frågar Don Juans far honom — kallar du
dig ädling? Rodnar du icke att så föga svara emot din
börd? Vad har du gjort för att få räknas såsom adelsman?
Tror du, att det är nog att bära ett namn och föra adlig
vapensköld, och att det är en ära att stamma från ett ädelt
blod, när du lever såsom en usling? Nej, börden är intet,
om dygden icke finnes!
Men Don Juan är också en förstockad materialist, en
libertin icke blott i seder utan ock i tro. Sganarelle frågar
honom, om han tror på himlen, och han rycker på axlarna.
På helvetet och ett liv efter detta? Lika litet. Vad tror
ni då på? Att två gånger två är fyra och två gånger fyra
åtta. Och han rent av njuter att draga ned människorna.
Då en tiggare ber honom om en skärv, frågar han honom,
varmed han sysselsätter sig? Med att bedja till Gud för de
vägfarande. — Bed då till Gud, att han ger dig nya kläder,
så att du slipper lägga dig i andras affärer. Du har
tydligen blivit illa belönad för ditt nit, men jag skall ge dig
en louis d’or, om du vill förbanna.
Men Don Juan är nog klok att inse det olämpliga i att
affischera en dylik ståndpunkt. Och även han blir därför
“from“: hyckleriet är en last på modet, och alla moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
