Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den engelska restaurationens litteratur
- Kavaljerernas litteratur
- Le Misanthrope
- Komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
The Merchant of London, genom vilket drama det slutliga,
avgörande genombrottet skedde. Därmed hade man fått ett
drama, som nästan på alla punkter var en motsats till det
fransk-klassiska — ett okonstnärligt drama, där realismen
sjunkit ned att bliva vulgär, där den fina psykologien
ersatts av känslosvammel, men där sorgespelet likväl flyttats
från de höga, kalla slottssalarna in i det vardagliga,
borgerliga hemmet.
KOMEDIEN.
Från tragedien vända vi oss till komedien, vars styrka
— kanske ock dess svaghet — var den hänsynslösa
naturalism, med vilken den återgav tidens seder och
åskådningssätt. Macaulay, som ju ej kan beskyllas för några
torysympatier, yttrar i sin så berömda essay över restaurationens
lustspel: “om man frågar, varför denna tidsålder uppmuntrade
en sedeslöshet, som ingen annan skulle hava tolererat, så
tveka vi icke att svara, att förfallet berodde på
puritanismens regemente under republiken“. Staten nöjde sig då ej
med att övervaka den yttre anständigheten, utan fordrade
helighet i viljan, och följden blev, såsom jag förut
framhållit, en skenhelighet utan like. Det var därför som
reaktionen under restaurationen blev så våldsam. Macaulay
fäster sig särskilt vid den sexuella moralen. Hos Shakspere
och hans samtida möta vi väl grovheter, som stöta vår tid,
men dylika uttryck äro beroende på modet och beröra ej
själva moralen. Shakspere och hans samtida förlöjliga aldrig
äktenskapsbrottet, glorifiera icke förföraren och förlöjliga den
äkta mannen. Men det är det, som restaurationens engelska
komedi gör.
Macaulay kunde hava gått ännu längre. Restaurationens
moral stod betydligt under även Frankrikes. Ludvig XIV
var långt ifrån något moraliskt föredöme, det är sant, men
han förstod alltid att bevara den yttre anständigheten,
hovtonen var korrekt, snarare allt för stel, och hans mätresser
voro aristokratiska damer med ett fulländat sällskapsskick,
vilka i det yttre aldrig felade mot den goda tonen. Den
engelska kopian, Karl II:s hov, gör däremot intryck av en
sämre krog; själv kunde han umgås med yrkesbanditer
såsom överste Blood, hans mätresser — aktrisen Nell Gwyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0376.html
