Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den engelska restaurationens litteratur
- Kavaljerernas litteratur
- Le Misanthrope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så vill också han älska Monimia:
I’ll rush upon her in a storm of love,
Beat down her guard of honour all before me,
Surfeit on joys, till ev’n desire grow sick.
Castalio har emellertid i så måtto bedragit Polydore, att
han i hemlighet, utan att underrätta brodern, gift sig med
Monimia. Av ett samtal dem emellan får den lyssnande
Polydore emellertid höra, huru de komma överens om ett
nattligt möte, och han, som icke vet om äktenskapet, tror
blott, att brodern lyckats bättre i sina förförelseplaner än
han, beslutar att narra honom och infinner sig i hans ställe
vid det nattliga mötet — vilket går för sig, då de älskande
för att ej upptäckas icke våga tända några ljus. Castalio,
som sedan kommer till mötet, blir avvisad, och dagen
därpå yppas det hela. Monimia blir nu vanvettig, de båda
bröderna duellera, den brottslige Polydore kastar sitt svärd,
störtar sig på broderns och denne dödar sig själv.
Det kan vara överflödigt att stanna vid styckets alla
brister — redan vid representationen hördes en åskådare
högt påpeka, att ett ljus skulle hava förändrat hela
situationen. Men trots dessa brister förebådar dock The Orphan
1700-talets drama. Först genom den borgerliga miljö, i
vilken stycket spelar, men framför allt genom
sentimentaliteten. Trots all sinnesråhet äro nämligen de båda bröderna
till ytterlighet hjärtnupna i sin översvallande broderskärlek,
gråta och jämra sig, och hela slutet med deras förtvivlan
och Monimias vanvett dryper av känslosamhet. Det var
emellertid i denna riktning, som dramat sedan utvecklade
sig, och redan efter några år fick The Orphan en efterföljare
i en annan borgerlig tragedi, Thomas Southerne’s The fatal
marriage (1694). Innehållet i stycket är i korthet följande.
Isabella tror, att hennes man, som nödgats lämna hemmet,
dött — i verkligheten hava hans brev till hemmet
undansnillats av hans djävulske yngre broder — och för att rädda
sina barn från hunger gifter hon om sig. Men strax
därefter kommer den förste mannen tillbaka. Hon blir
vansinnig, han begår självmord och boven överlämnas åt
rättvisan.
Det var detta drama — icke Shakspere’s och icke Racines —
som tilltalade 1700-talets smak, och 1731 uppfördes Lillo’s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0375.html
