Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dame“, har han gjort en liderlighetens prestinna, som
dessutom har — såsom hon själv erkänner — en “passion“ för
pengar. Denna ekonomiska sida av restaurationens erotik
kommer för övrigt ständigt fram hos Wycherley, och även
The Plaindealer slutar därmed, att Fidelia berättar, att hon
åt den ädle Manly medför 2,000 pund om året i hemgift.
Av engelska litteraturhistoriker prisas Wycherley ofta
såsom en stor “satiriker“. Men beteckningen är, så vitt jag
förstår, fullkomligt oriktig. En satiriker måste hava ett
ideal. Men något dylikt har Wycherley ej. Han vill icke
gissla några laster, utan älskar blott att måla dem och gör
det utan den ringaste indignation. England har haft många
stora satiriker, Ben Jonson, Swift och Thackeray, men till
deras klass hör Wycherley icke. Däremot är han den kanske
störste naturalist, som funnits, och han är det — såsom
Taine säger — “non pas de parti pris, comme nos
modernes, mais par nature.“ Vid sidan av honom förefalla även
en Balzac och en Zola såsom tama.
I varje fall var Wycherley restaurationstidens mest typiske
författare, den, som åskådligast kunnat måla denna tid och
dess laster, den engelska libertinismens mest konsekventa
representant. Men ett dylikt bullrande fortissimo kan ej
spelas länge, och med revolutionen 1688 började redan
reaktionen, till en början svagt, men efter några år med allt
större styrka. Typen för denna något yngre
författargeneration är William Congreve. Han var född 1670, var
således jämt trettio år yngre än Wycherley, och detta betydde
mycket, ty han tillhörde ej längre Karl II:s, Rochesters
och Buckinghams samtida, och brutaliteten hos detta i
landsflykten och lägret uppfostrade släkte hade hos de yngre
redan hunnit mildras. Han uppträdde också först 1693,
således fem år efter revolutionen eller på en tid, då
liderligheten inom litteraturen icke längre uppmuntrades från
tronen. Hans sociala ställning var densamma som
Wycherleys, men hans levnadsbana blev ganska olika. Sedan han
vid tjugutre års ålder slagit igenom, fortsatte han att skriva
blott till dess att han uppnått trettio och höll ständigt på,
att han ej var yrkesförfattare, utan blott en gentleman, som
skrivit för sitt nöje. Tack vare sina pjeser blev han
emellertid populär och fick mäktiga beskyddare, erhöll flera höga
och mycket indräktiga ämbeten och drog sig alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
