Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den engelska restaurationens litteratur
- Den religiösa folklitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN RELIGIÖSA FOLKLITTERATUREN
En egendomlig kontrast till det lustspel, som diktades för
hovet och aristokratien, bildar den samtida religiösa
folklitteraturen. Puritanerna voro slagne, men ej utrotade, och
restaurationen blev snarare den eld, som skilde slagget från
den rena metallen. De ljumma och de skenheliga räddade
sig över till det segrande partiet, och kvar stannade blott
de, som vågade bliva och ofta även blevo martyrer för sin
tro. Men även inom den segrande högkyrkan funnos män,
fyllda av en ädel och vidhjärtad religiositet, och friare i
sin uppfattning än de mera trånga puritanerna. Den kanske
mest sympatiska av dessa är Jeremy Taylor. I England
skattas han såsom den främste av denna tids religiösa
författare, och hans prosa betraktas såsom ett mönster; den är
harmonisk och lättflytande, men på samma gång buren av
fantasi. Han tillhörde, som sagt, det kungliga partiet och
var under inbördeskriget fästad vid Karl I såsom dennes
fältkaplan. Efter nederlaget kastades han för en tid i
fängelse, men blev snart fri och fick draga sig undan till
Wales, där han öppnade en skola och där han (1647) skrev
sitt kanske mest betydande arbete: On the liberty of
prophesying, det första systematiska försvaret för religionsfriheten
ur kristendomens egen synpunkt och vari han förfäktar den
religiösa tolerans, som sedan skulle bliva upplysningstidens
fältrop. Den split, som nu söndersliter tiden — säger han —
“beror icke därpå, att alla människor ej hava samma mening,
ty detta är varken nödvändigt eller ens möjligt, utan därpå
att man av varje mening gjort en trosartikel, av varje
trosartikel ett tvisteämne, av varje tvisteämne ett parti, och så
småningom hava vi kommit därhän, att vi icke tro oss älska
Gud, så framt vi ej hata vår broder“. Jag vill — skriver
han till sist — “sluta med en berättelse, som jag funnit i
en judisk bok. När Abraham enligt sin vana satt framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0391.html
