Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Den engelska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudstjänsten och att avhålla sig från konventiklar. Dessa lagar
upphävdes icke, och toleransbillen medgav blott, att de icke
skulle tillämpas på dem, som avlagt trohetsed till konungen
och underskrivit en förklaring mot läran om
transsubstantiationen. Presbyterianer, independenter och baptister gjorde
här inga svårigheter. Men kväkarna ville som bekant ej
avlägga någon ed över huvud. För dem gjordes därför
ett undantag, och man nöjde sig här med ett löfte om
trohet. Men därjämte skulle kväkaren förklara, att han
ogillade läran om transsubstantiationen och att han trodde på
Kristi och den helige Andes gudom samt på inspirationen
i bibeln. Särskilt för dissenternas präster gällde mycket
hårda lagar. Dessa upphävdes heller icke och mildrades
blott så till vida, att frikyrkoprästen tilläts att predika, så
framt han underskrev 34 och det väsentliga av två andra
av de 39 artiklar, som högkyrkan 1562 antagit. I samma
stil voro de andra medgivanden, som gjordes, och
toleransbillen hade således mycket liten gemenskap med den breda,
religiösa fördragsamhet, som under upplysningstidevarvet
förkunnades av Lessing och hans meningsfränder.
Men å den andra sidan måste man giva Macaulay rätt
däri, att denna lag dock var den enda, som då var möjlig
att genomdriva. 1689 års engelsmän — yttrar han —
voro för ingen del hågade att biträda den läran, att
religiösa förvillelser böra lämnas ostraffade. Denna lära var då
mer impopulär än den någonsin varit. Om en bill då
blivit framlagd, som tillförsäkrat alla protestanter full
samvetsfrihet, kan man vara förvissad om, att den söndag efter
söndag skulle från tio tusen predikstolar hava betecknats
såsom en förolämpning mot Gud och alla kristna och
såsom ett fribrev för de värsta kättare och gudsförnekare,
att den skulle hava blivit bränd av pöbeln på hälften av
Englands torg och att den skulle hava gjort själva ordet
fördragsamhet förhatligt för folkets stora flertal. Det är
sant, att toleransakten erkände förtrycket såsom regel och
medgav samvetsfriheten endast såsom ett undantag. Men
lika sant är det, att regeln endast fick betydelse för några
hundra protestantiska dissenters, och att fördelen av
undantagen sträckte sig till hundratusen.
Macaulay hade kunnat tillägga, att denna njuggt tillmätta
tolerans likväl var vida större än den, som i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
