Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Den engelska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parlamentet, att konungen var bunden av lagen och att han,
om han bröt det kontrakt han avslutat med folket, därmed
ock hade förverkat sin rätt till kronan.
Denna statsförfattning, som så bjärt stred mot den
absolutism, som eljes överallt härskade i Europa, blev
utgångspunkten för 1700-talets politiska liberalism, och särskilt
sågo Frankrikes alla frihetsvänner häri det ideal, vilket allí
folk borde söka att hos sig förverkliga. Men den skarpa
motsats, i vilken den engelska statsförfattningen stod till
den franska, gjorde, att fransmännen ofta förbisågo
bristerna i det engelska statsskicket. Dessa voro icke få. Det
mått av frihet, som den engelska konstitutionen medgav,
var, särskilt i religiöst avseende, ganska begränsat, och
någon demokratisk styrelseform var den nya författningen
minst av allt, snarast en oligarkisk. Makten hade
förflyttats från konungen till parlamentet, men detta var endast
formellt valt av folket. I verkligheten utsågos ledamöterna
av några jämförelsevis få godsägarsläkter, vilka vid
valurnorna fullkomligt fritt disponerade sina underlydandes
röster. Till whigs, som ursprungligen varit ett parti av
mindre godsägare och av städernas representanter, sällade
sig nu ock en del av högaristokratien och gentry, och
kampen mellan whigs och tories blev en lång tid framåt blott
en strid mellan vissa släkter om regeringsmakten.
Utvecklingen till demokrati har i England nästan gått långsam-
mare än i andra land.
Ännu mindre medförde revolutionen 1688 någon religiös
frihet. I en huvudpunkt riktade den sig just mot all
religiös tolerans. Testakten, varigenom katolikerna utestängdes
från statens ämbeten, blev nu en fundamentallag, som först
1828 och 1829 upphävdes; för de engelska universiteten
kvarstod den ända till 1871, för de skotska till 1889.
Vid revolutionen hade väl de högkyrkliga och dissenters
för ett ögonblick förenat sig i kampen mot den hatade
romerska kyrkan, och en följd av denna tillfälliga enighet
var den 1689 antagna toleransbillen. Men denna, som
betecknats såsom den religiösa frihetens Magna Charta,
proklamerar, såsom Macaulay så riktigt anmärker, i själva
verket det religiösa förtrycket såsom regel, samvetsfriheten
såsom ett undantag. Enligt äldre lagar ålades varje
medborgare vid stränga straff att bevista den högkyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
