Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelska förhållanden, som han anser sig skyldig att
försvara, och han kan därför här utveckla sin egen åsikt, som
icke sammanfaller med toleransbillen. Originell är denna
åsikt icke. Den återfinnes hos flere holländska tänkare —
torde även hava varit konung Vilhelms — och samman-
hänger nära med de engelska independenternas kyrkoteorier,
ehuru Locke å den andra sidan var fullkomligt fri från dessas
trånga och fanatiska bibeluppfattning. Men väl var Locke
en varm kristen, som stod på en helt annan ståndpunkt än
de följande franska upplysningsfilosoferna. Han var en flitig
bibelläsare, t. o. m. exeget, som höll på uppenbarelsens
sanning, men som å den andra sidan också var övertygad om,
att denna uppenbarelse ej stod i strid med förnuftet och
den naturliga religionen. Det är denna åsikt han söker
bevisa i sin skrift Reasonableness of Christianity. Men samma
uppfattning ligger ock bakom hans brev om toleransen.
Huvudvikten lägger han på moralen, för bekännelser och ceremonier
är han ganska likgiltig, och i detta fall inleder han
1700-talets religiösa uppfattning i dess skarpa motsättning till
1600-talet. Det var nog också framför allt på dessa skrifter, som
Kellgren tänkte, då han förklarade Locke vara “den
förnuftigaste man, som jorden burit“.
I sina Letters concerning toleration stöder Locke sig
emellertid ej på några teologiska bevis, utan utvecklar sina
slutsatser blott ur de definitioner, han ger av stat och kyrka.
Staten — säger han — är enligt min mening ett samfund
av människor, grundat endast för att främja och bevara
deras egna världsliga intressen. Men därav följer, att detta
borgerliga samhälle blott har att befatta sig med denna
världens angelägenheter. Kyrkan däremot är en frivillig förening
av människor, som på grund av egen överenskommelse slutit
sig samman i syfte att offentligen dyrka Gud på ett sätt,
som de anse vara honom behagligt och till gagn för deras
själafrälsning. Inom varje kyrka är det emellertid två saker,
till vilka man måste taga hänsyn: ceremonierna och
bekännelsen. Vad de förra beträffar, kunna de ur det borgerliga
samhällets synpunkt vara antingen likgiltiga för detta eller
skadliga. Om man t. ex. tvättar ett barn i vatten eller ej,
är detta onekligen något för en världslig myndighet alldeles
likgiltigt. Staten kan visserligen för att förebygga en
smittosam sjukdom utfärda ett påbud om en dylik tvagning. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
