Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På annat sätt förhåller det sig med de praktiska läror,
som en viss religion kan driva. Dessa kunna stå i strid med
den moral, som det borgerliga samhället för sitt eget bestånd
måste upprätthålla, och då kunna de ej tolereras av de
världsliga myndigheterna. Lyckligtvis äro dylika religioner
sällsynta. Men de finnas. Om ett religiöst samfund — Locke
nämner här ej katolicismen vid namn — öppet förkunnar,
att människorna ej äro förbundna att hålla sina löften, att
konungar kunna avsättas av dem, som hava en annan
religion, och att blott de rättrogna skola hava all makt, då
rubbar en dylik religion statens grundvalar och kan därför
ej tolereras.
Den intolerans, som Locke här visar mot katolikerna, var
onekligen historiskt berättigad, ty katoliken Jakob hade
obesvärat brutit alla sina löften till kättarna och därvid ansett
sig vara i sin goda rätt. Och Lockes slutsats stod
obestridligen i full samklang med hans utgångspunkt. Men av samma
skäl uteslöt han ock en annan klass: ateisterna. Ty en ed
kunde ju ej binda den, som ej trodde, att någon Gud
existerade. Här har dock Lockes egen religiositet lockat honom
till en inkonsekvens. Han uteslöt ej kväkarna, vilka över
huvud ej ville avlägga någon ed, och här nöjde sig såväl
han som parlamentet med ett högtidligt löfte. Han besvarar
icke frågan, varför ej ett dylikt löfte av en ateist skulle
kunna tillerkännas samma bindande kraft som kväkarens.
Men med dessa inskränkningar vill han medgiva full och
obegränsad religionsfrihet.
Tankarna voro, som sagt, icke nya eller originella, men
Locke hade formulerat dem med en klarhet, som gjorde dem
till en frihetskodex för hela den följande tiden, och i den
amerikanska fristaten upphöjdes de, såsom vi veta, till lag.
Där finnes ju ingen statskyrka, alla religioner äro tolererade,
även mormonismen, men med det undantag, som Locke gjort
för sin tolerans: månggiftet är, såsom för statens bestånd
skadligt, förbjudet.
Med denna avhandling bröt Locke således alldeles bestämt
mot 1600-talets ideal: centralisationen, och vände tillbaka
till renässansens: individualismen. Han gjorde det ock i sin
skrift om uppfostran, ty i själva grundtankarna återfinna vi
här Pantagruels pedagogiska program, ehuru Locke säkerligen
icke läst Rabelais. Hans Thoughts concerning education har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
