Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke formen av en systematisk avhandling, utan av en
samling iakttagelser, och Locke upprepar därför ej sällan samma
tankar. Men de mer eller mindre pedantiska systemen voro
honom nu en gång motbjudande, och han är även här en
praktisk engelsman, som framför allt bygger på erfarenheten,
på sina egna iakttagelser. Och dylika hade Locke på detta
område gjort många, ty strängt taget hade han nästan under
hela sitt liv varit informator eller — som vi hellre böra säga
— uppfostrare, trots det att han förblev gammal ungkarl.
Han hade börjat såsom lecturer i Oxford, hade sedan
uppfostrat Shaftesburys son och sonson och till sist, då han
bodde hos Sir Francis och lady Marsham, lett deras barns
uppfostran. Han hade således en rik erfarenhet och behövde
ej konstruera. Han bygger också framför allt på barnets
psykologi. I detta psykologiska intresse kan han anses
såsom en arvtagare till 1600-talets stora psykologer. Men han
är den förste, som söker tränga in i barnets uppfattning och
på denna grundval bygga en uppfostringslära. Denna är
baserad på samma humanitet och samma frisinne, som
överallt möta oss hos Locke. Uppfostraren bör leda, men icke
tvinga det barn, han fått i sin vård, ty tvånget skapar ett
begär efter det förbjudna, och detta begär kan sedan efter
uppfostringstidens slut lätt tillfredsställas. Målet är att
utdana en sund själ i en sund kropp. De rent bokliga
kunskaperna betyda därför mindre än personlighetens och
karaktärens utbildning, och Locke sysselsätter sig nästan mest med
frågor om hygien, om sättet att stärka viljan, om straff och
belöningar o. s. v. Gossen skall bliva en man, och det är
därtill han bör uppfostras. Jag anser därför rätt — skriver
han — att en fader förtroligt talar vid sin unge son, ber
om hans råd och överlägger med honom om saker, i vilka
sonen har förstånd. Ty därigenom vinner han två fördelar,
den ena att han bringar sonen på allvarliga tankar, och det
är bättre än några förmaningar. För det andra förvärvar
en fader därigenom sin sons vänskap, och det finnes
näppeligen en så tanklös eller oförståndig ung man, att han ej
är glad över att ha en säker vän, som han vid behov fritt
kan rådfråga. Men blanda inte in något av befallning i ert
råd, ty det skulle för alltid avskräcka honom! Och kom ihåg,
att han är en ung man, som har nöjen och tycken, som ni
vuxit ifrån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
