Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— att ingen kan vara en lärd man, som är okunnig i
grekiska. Men här är det ej frågan om en lärd, utan om
en gentleman, och för en dylik anses ej grekiska nödvändig,
utan blott latin och franska.
Av övriga ämnen borde den blivande aristokraten studera
aritmetik och geometri, som är den lättaste arten av abstrakt
tänkande, men Locke tyckes huvudsakligen fästa sig vid
deras tillämpning på astronomien, som ju för Newtons tid
hade ett vida större allmänintresse än för vår. Historien
betraktar han huvudsakligen såsom en nöjsam läsning, och
viktigare anser han tydligen vara etik, allmän och engelsk
lagfarenhet — ty det var ju närmast för blivande statsmän,
som dessa studier voro avsedda. För logik och retorik har
han däremot icke något intresse, “ty jag har sällan eller
aldrig märkt, att någon blivit skicklig i att tänka logiskt
eller uttrycka sig väl genom att studera de regler, som
föregiva sig lära det“. På själva förmågan att tala och skriva
god och klar engelska lade han däremot stor vikt, men i
det syftet skulle lärjungen ej lära sig några regler, utan
praktiskt öva sig med att muntligen berätta, att skriva brev
o. d. Någon naturfilosofi fanns icke och skulle troligen
aldrig finnas, ty naturens lagar äro så många och så
komplicerade, att vi troligen aldrig skola kunna sätta dem i ett
system. Men därav följer ej, att en gentleman ej bör taga
kännedom om de system, som äro de mest populära och
som därför ofta bli föremål för samtal t. ex. Cartesius’.
Till en gentlemans uppfostran hörde ock vissa kroppsliga
färdigheter. Men till dem räknade Lockes samtid ännu icke,
vad vi kalla sport. Detta begrepp var då ännu okänt.
Däremot rekommenderar Locke dans, genom vilken den unge
mannen lärde sig grace i sina rörelser, ritt, som skärpte
uppmärksamheten och var en hälsosam kroppsövning, i viss
mån också fäktning, som dock var av en mera tvivelaktig
nytta, då en skicklig fäktare gärna sökte gräl och lockades
till livsfarliga dueller. En, som icke kan fäkta, undviker
däremot sällskap med slagskämpar och spelare och gör icke
något väsen av obetydliga hedersfrågor. Dessa kroppsövningar
ha dock för Locke ej fått den självständiga betydelse, som
de, tyvärr, i våra dagar fått, utan betraktas endast såsom
en vederkvickelse från arbetet. Såsom en dylik vederkvickelse
anser han ock ett hantverk, t. ex. svarvning, vara. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
