Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Bayle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han yttrar om la Pucelle d’Orléans, bör ni läsa detta stycke:
Det underverk, som denna flicka utförde — vare sig det
var spelat eller verkligt — grep allas, stormännens, folkets
och konungens hjärtan; det är religionens, ofta även
vidskepelsens makt. Ty några anse, att denna Jeanne var
älskarinna till bastarden av Orléans, andra till Beaudricour,
åter andra till Pothou“ etc. Och så följer en tämligen
utförlig teckning av Jeanne d’Arc, som är ungefär densamma
i Voltaires bekanta dikt. Men allt detta blott såsom ett
citat från Haillan.
Utan tvivel sammanhänger detta sätt att skriva med tidens
trycktvång. De farliga satserna nödgades man av hänsyn
till censuren dölja, i bland blott infoga dem så att säga
“mellan raderna“, och detta stridssätt, som sedan under
upplysningstiden blev det vanliga, uppfanns redan av Bayle.
Ty hans lexikon var till det väsentliga polemiskt. Ej direkt,
ty det var med dåvarande censur ej möjligt, utan indirekt,
i det att Bayle fullkomligt opartiskt, åtminstone till synes,
framlade skälen för och emot en åsikt och överlämnade åt
läsaren själv att draga slutsatsen. Men referatet var dock
sådant, att den renläriga meningen framstod såsom den
orimliga. Voltaire anmärkte också, att Bayle, ehuru han själv
föreföll ortodox, hade en sällspord förmåga att göra andra
till kättare. Det var nämligen med dylika frågor, han
företrädesvis sysselsatte sig, ty i lexikonet liksom i tidskriften
träder det estetiska och skönlitterära intresset alldeles i
bakgrunden för det filosofiska, historiska och teologiska. I detta
som i de flesta andra fall var hans Dictionnaire en
föregångare till upplysningens huvudarbete, Diderots och
d’Alemberts Encyclopédie. Men från denna skiljer den sig däri,
att Bayle ej heller intresserar sig för den på Diderots tid
så populära naturvetenskapen; i den punkten var Bayle ännu
en lärd i 1500-talets stil. Egendomligt nog är han ej heller
politiskt liberal, som man sedan blev, snarare motsatsen, en
anhängare av den absoluta monarkien. Väl går han mycket
sällan in på dylika frågor, men man märker, såsom Faguet
påpekat, att han älskar en kraftig styrelseform, som lät
honom arbeta i ro bland böcker och papper, och att han
hyste ett obegränsat förakt för den råa, kritiklösa och
lättledda massan.
Sin författarbana hade han börjat 1682 med det tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
