Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Bayle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidlyftiga arbetet Pensées diverses sur la Comète. I
december 1680 hade en komet uppenbarat sig, och som bekant
ansågos dessa såsom av försynen sända förebud och
varningstecken. Det var denna föreställning, som Bayle här ville
vederlägga. Men i detta fall var uppgiften tämligen
överflödig, ty vid denna tid var det just inga, åtminstone ej
bland de bildade, som trodde på dylika slags järtecken. Av
samtida brev — Mad. de Sévignés och andras — framgår
alldeles tydligt, att man snarare allmänt gycklade med denna
redan övervunna tro. Någon fiende att här slå ihjäl fanns
således icke, och i själva verket var kometen blott en
förevändning för Bayle att få yttra sig om vidskepelse och religion
över huvud. Bör att vara säker för åtal utgav han sin bok
dels anonymt, dels med falsk tryckort, dels under masken av en
troende katolik, som skrivit ett brev till en likaledes
rättrogen doktor i Sorbonne — samma pia fraus, som Pascal
använt i sina Provinciales. Han börjar naturligtvis med att
tala om kometen och bevisar, att den troende däri ej kan
se något järtecken, men kommer snart in på andra frågor,
vilka tydligen för honom varit huvudsaken, på den religiösa
toleransen, som han — däri mera frisinnad än Locke —
vill utsträcka även till ateister, då religion och moral, som
han visar, äro alldeles oberoende av varandra o. s. v. På
dessa partier ligger bokens tyngdpunkt, särskilt på hans
försvar av toleransen, som utgavs före Lockes och som för
1700-talet hade minst lika stor betydelse.
Ur kompositionens synpunkt är boken särdeles misslyckad.
Digressionerna utgöra huvudsaken, och Bayle har mycket
svårt att låta bli att tala om en anekdot, som han känner,
eller ett faktum, som han vet, även om det just ej hör till
ämnet, han älskar att hopa citat på citat från alla möjliga
författare, och häri — liksom i åtskilliga andra fall —
påminner Bayle icke så litet om reformationstidens lärde
pedanter. Men just genom denna diffusa form fick Bayle dock
tillfälle att, visserligen i förstucken form, framlägga hela sitt
filosofiska och religiösa program, som onekligen är ganska
märkligt.
Detta program, som även ligger bakom hans Dictionnaire
och några andra, smärre skrifter, har uppfattats ganska olika.
Brunetière, denne hänförde beundrare av den franska
klassiciteten och ivrige fiende till upplysningen, har givit en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
