Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Bayle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening, icke ens hans egen föregående åsikt får för honom
gälla, och han hugger oförskräckt åt vänster lika väl som
åt höger med den lärdes och tänkarens glädje, när han
upptäckt en blotta i någon hävdvunnen sanning. En mera
bestämd motsats till klassicitetens auktoritetstro är därför svårt
att upptäcka, och Bayle kan därför med full rätt betraktas
som vattendelaren mellan de bägge århundradena.
Descartes’ skepticism hade endast varit en förklädnad för
den ortodoxa katolikens behov att återföra mänskligheten i
kyrkans sköte. Bayle var vida ärligare och mera
förutsättningslös. I grunden var han, lika litet som Descartes, någon
skeptiker, ty en kritiker är ej detsamma som en skeptiker.
Han brann av begär att undersöka allt, att följa en
tankekedja till det yttersta. Descartes hade förbigått en mängd
frågor, just de viktigaste, såsom liggande över det
mänskliga förståndet. Men det var framför allt dessa frågor, som
lockade Bayle, och det var på dem han kastade sig in utan
alla filosofiska mer eller mindre obegripliga termer, blott med
användande av ett klart och nyktert förstånd. Tron på
Guds existens, säger han, är i själva verket samma sak som
tron på en allvis och allsmäktig försyn, som länkar världens
öden. En gud, som icke bryr sig om oss och världen, skulle
vara oss alldeles värdelös. Men tro människorna verkligen
på en dylik försyn? Hela deras handlingssätt visar, att de
icke göra det, även om de aldrig så mycket säga det. Och
har religionen någon betydelse för moralen? Erfarenheten
visar, att de mest rättrogna kunna begå de största brott
och att människorna i sina handlingar faktiskt låta bestämma
sig av sina lidelser, ej av föreskrifterna i den religion, till
vilken de bekänna sig. Religion och moral stå ej i något
förhållande till varandra, och den rättrogne är ej mera
moralisk än ateisten. De religiösa dogmerna stå i en skriande
motsats till vårt förnuft. För vårt logiska tänkande är det
t. ex. en fundamentalsats, att två ting, som i intet avseende
skilja sig från ett tredje, måste vara sins emellan lika. Men
häremot strider läran om treenigheten. Likaså gäller det
såsom en obestridlig moralsats, att vi efter vår förmåga skola
hindra det onda, men Gud är allsmäktig och förebygger
likväl icke det onda i vår värld. Och lika motsägande som
teologien är, lika motsägande är filosofien. Tag blott
substansbegreppet till exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
