Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Pope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPES BIOGRAFI 53
Men skuggorna över hans liv voro i själva verket star-
kare än solskenet. Då han föddes, var han klen och sjuklig,
och hade under hela sitt liv att kämpa mot en bräcklig
hälsa; han var puckelryggig och nästan dvärg. Som barn
blev han därför grundligt bortklemad av föräldrarna, som
vid hans födelse redan voro gamla, och han utvecklade sig
i följd härav till en egocentriker som få, bråkig, lynnig och
snarstucken, till ytterlighet känslig för all kritik, hämnd-
lysten, rent av elak. Vidare var han liksom fadern katolik.
Väl var han ej någon bigott papist och gjorde inga svårigheter
vid att ackomodera sig efter den då moderna deismen, ehuru
icke heller denna satt vidare djupt hos honom. Men sin
konfession ville han — särskilt av hänsyn till modern —
ej ändra och fick därför lida alla de obehag, för vilka kato-
likerna i den tidens England voro utsatta. På någon plats
i statens tjänst kunde han ej reflektera, ej heller kunde han
studera i någon allmän skola eller vid något universitet.
Sina studier fick han därför i stort sett driva i hemmet och
på egen hand, och även detta bidrog att öka hans egoism,
ty han hade aldrig några skolkamrater, som med sin hård-
hänta pedagogik kunde bota honom för denna svaghet. Men
han hade — såsom ofta dessa små sjukliga barn, vilka ej
kunna deltaga i jämnårigas lekar — ett fullkomligt raseri
att läsa. Någon lärd blev han väl aldrig, ty för själva
språken intresserade han sig icke, och han lär ej ens
hava varit särskilt driven i den tidens modespråk, franska,
latin och grekiska. Det filosofiska tankearbetet låg ej heller,
lika litet som filologien, för hans begåvning. Det, som in-
tresserade honom, var nästan uteslutande skönlitteraturen,
och här slukade han allt möjligt. Men icke tanklöst och
utan urskillning, ty han hade av naturen ett ovanligt ut-
vecklat formsinne, och han kritiserade samtidigt med det att
han studerade. Redan i kolt var han ett stycke av en
engelsk Boileau, och såsom äldre blev han det helt och
hållet, endast mera pedantisk och tyrannisk, kanske snarare
en Malherbe än en Boileau. Det korrekta uttrycket var för
honom allt, och idéerna berörde honom icke; dem såg han
blott ur synpunkten av deras större eller mindre lämplighet
att sätta på vers. Själva livet hade denne ömtålige,
versskrivande dvärg aldrig sett, några utsvävningar tilläto
ej hans hälsa, och han tycktes hava fört ett aktningsvärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
