Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWIFTS BIOGRAFI 6 7
gör han dock den mest nationellt engelska insatsen i 1700-
talets litteratur.
Jonathan Swifts barndom och ungdom voro ej av den art,
som skapar en lycklig och harmonisk människa. Han föd-
des 1667 i Dublin och var redan vid sin födelse faderlös,
ty sju månader förut hade hans mor blivit änka — med
20 pund om aret att draga sig fram på. Fattigdomen stod
således fadder vid hans vagga. Men icke blott fattigdomen.
Ehuru släkten stammade från Yorkshire, var den bofast på
Irland, och irländarna, vare sig de voro av engelsk eller
irisk börd, voro ett förtryckt folk, som hänsynslöst utsögs
av engelsmännen på den större ön. Det var således såsom
faderlös, fattig och son till ett förtryckt folk, som Jonathan
Swift gjorde sitt inträde i världen, men också såsom en av
tidens största begåvningar, och det var dessa faddergåvor,
som bestämde han syn på livet.
Den, som tog hand om honom, var en farbroder, som
först satte honom i skola och sedan lät honom studera vid
Dublins universitet. “Är det ej er farbror, som bekostat er
uppfostran“ — fragade man honom sedermera en gång.
“Jo — blev svaret — han gav mig en hunds uppfostran“.
Men — anmärkte då interlokutören — “ni tyckes ej hysa
hundens tacksamhet“. Kanske hade båda rätt. Hans far-
bror hade manga att försörja och kunde därför ej giva
honom nagot rikt apanage, men han satte brorsonen i göda
läroanstalter och hade därför rätt till större tacksamhet.
Men någon vänlighet tyckes Swift ej hava fått röna, fick i
stället mahända erfara den fattige släktingens förödmjukelser,
och något hem hade den faderlöse gossen aldrig. Och detta
kvarlämnade hos honom ett ärr för livet.
Vid fjorton ars alder kom han till Dublins universitet,
där han fyra ar senare blev bachelor of arts. Betygen voro
de klenast möjliga, och det var endast “speciali gratia“,
som universitetets mest lysande alumn släpptes igenom. Men
saken är lätt förklarlig. Det ämne, som framför allt stu-
derades, var filosofi, särskilt logik, och för filosofi och all
spekulation, för teorier över huvud hyste Swift ett suveränt
förakt. I den meningen var han alls icke tänkare, och
hans asikter bestämdes ensidigt av hans våldsamma, passio-
nerade temperament, mest kanske av hans intensiva hat.
Sin övertygelse underkastade han aldrig någon kritik, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
