Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblev under hela sitt liv en lidelsefull partiman, som aldrig
diskuterade partiprogrammet. Han var en avgjord realist,
och för ett abstrakt, teoretiskt resonemang hade han ej någon
begåvning.
Efter avslutade universitetsstudier skulle han nu bryta sig
en egen väg, och han fick då plats hos den bekante
statsmannen Sir William Temple, halvt såsom sekreterare, halvt
såsom nådehjon — ty Temple hade några relationer med Swifts
familj. Den verserade diplomaten behandlade den tafatte,
otymplige och med alla sällskapsvanor obekante studenten
med en viss välvilja, men om hans begåvning hade han,
åtminstone till en början, ej den ringaste aning, och sin
plats fick Swift bland tjänstfolket. Allt det undertryckta
i hans väsen fick nu näring, och han fattade ett ingrott
hat till denna övermodiga engelska överklass, vars andliga
undermålighet han utan svårighet insåg. Hos Temple lärde
han sig — såsom han sedermera skrev — “detta förakt för
narrar, vilket jag fåfängt söker dölja och som narrar kalla
stolthet“. Den ringaktning, han här fick röna, återgäldade
han sedermera rikligt och tyckes nästan hava njutit av att
tvinga de höga herrarna att hålla till godo med de oborstade
later, för vilka han hos Sir William fått lida.
Under uppehållet hos Temple mottog han 1692 i Oxford
graden av master of arts, men stannade fortfarande med ett
kort uppehåll kvar i Temples familj ända till dennes död
1699. Därefter kom han såsom sekreterare och kaplan till
lord Berkeley, överdomaren i Irland, och från hans beröring
med familjen Berkeley förskriver sig ett bland hans roligaste
skämt i den stil, som sedermera upptogs av vår Dalin. Han
tvingades att för lady Berkeley läsa upp enfaldiga religiösa
och moraliska betraktelser, och för att få någon förströelse
lade han då in i boken, ur vilken han skulle läsa, en
“Betraktelse över en sopkvast“, som han själv skrivit och som han
nu föredrog till ladyns stora uppbyggelse, utan att hon
märkte driften. Här hava vi redan Swift fullt färdig: samma
djupa allvar, då han är som roligast, och samma förmåga
att hålla sig inom gränsen för det möjliga utan att slå över.
Så hade verkligen en dum predikant kunnat skriva, och man
nästan förstår, att lady Berkeley kände sig rörd.
Först 1700, då han var trettiotre år gammal, mottog han
ett pastorat, Laracor i Irland, och fick därigenom så stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
