- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
73

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den lärdaste, fann på råd. Det är visserligen sant — sade
han — att det totidem verbis intet står om axelklaffar,
men ser man nogare efter, står det där totidem syllabis.
Denna skarpsinniga tolkning övertygade de båda andra, och
så lade sig alla tre till med axelklaffar. Men efter någon
tid blevo dessa omoderna, och i stället kommo guldfransar
i bruk. Men även nu visste Peter att reda sig. Ni kommer
nog ihåg — sade han — att en karl, när vi voro pojkar,
yttrade, att han hört en av fars tjänare säga, att han hört
far säga, att hans söner borde skaffa sig guldfransar på
rockarna, så snart de fått nog med pengar därtill.
Naturligtvis hade de andra hört detta, och så styrde de ut sina,
rockar med guldfransar.

På samma sätt lade de sig till med det ena nya modet
efter det andra, och de gamla rockarna hade på så sätt
fullständigt förändrat utseende. Men till sist funno de dessa
upprepade testamentsutläggningar besvärliga, och låste
därför in testamentet i en kista utan att vidare taga någon
hänsyn till det. Men Peter, som varit den ledande, blev nu
ytterst högmodig, förklarade, att han var den äldste och
faderns ende arvinge. De båda andra måste därför kalla
honom fader Peter, Mylord Peter och slutligen Hans Majestät
Peter. Så hittade han på en mängd med knep, av vilka
folk egendomligt nog läto dupera sig. När en skurk skulle
hängas i Newgate, tog Peter emot pengar av honom, för
att han skulle slippa straffet, och utfärdade en högtidlig
befallning till mayor, sheriffer etc., att karlen, vare sig han
begått mord, rån, våldtäkt, förräderi eller andra brott, skulle
likväl vara straffri. Naturligtvis brydde sig ingen om Peters
befallningar. Karlen blev hängd, men Peter fick sina pengar.
Han blev således oerhört rik, under det att de båda andra
blevo allt fattigare, och dessutom började han att föra ett
så vilt liv, att hela grannskapet betraktade honom såsom
en ren kanalje.

De båda yngre kunde då ej längre uthärda hans tyranni
och beslöto att skilja sig från honom. Men först bådo de
honom om en avskrift av faderns testamente, som han hade
i sin vård. Det ville Peter på inga villkor lämna ifrån sig,
utan överhöljde dem i stället med det grövsta ovett. Då han
emellertid en gång var borta, passade de på och togo en
avskrift, och funno då, både huru de blivit bedragna av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free