Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande varit partihat. Så föga blödig han än var, hyste
han en stark medkänsla för de fattige, själv utövade han
en stor välgörenhet, och för allt förtryck hade han alltid
varit livligt känslig. Ställd ansikte mot ansikte med den
fruktansvärda irländska pauperismen, vittne till den engelska
regeringens hjärtlösa hårdhet, dess kalla själviskhet och dess
brutala förtryck hade han onekligen en stark anledning att
taga till ordet.
Det ryktbaraste av hans inlägg är The Drapier’s Letters,
som utkommo 1724 och framkallade ett våldsamt uppseende.
Anledningen var ett patent, som engelsmannen Wood fått
att slå halvpennies för Irland. I motsats till vad Swift
förfäktade, voro de ej underhaltiga, utan goda, ehuru Wood
å den andra sidan gjorde sig en god inkomst på affären,
ty skiljemyntet var ett slags sedel och dess metallvärde
understeg betydligt — med mer än hälften — dess nominella värde;
detsamma gäller för övrigt även våra dagars penny, vars
metallvärde endast är en sjättedel av det nominella. Men
den vinst, som nu uppstår i följd av skiljemyntets ringare
metallvärde, tillfaller staten. Irland fick däremot icke en
pennys förtjänst på affären, utan vinsten gick i Woods ficka.
Vidare hade patentet utfärdats utan det irländska
parlamentets hörande, t. o. m. mot dess insaga, och till sist hade
Wood för 10,000 pund till konungens mätress förvärvat
sig patentet. Bakom transaktionen låg således en oerhörd
korruption.
Styrkan i Swifts polemik ligger däri, att han strängt håller
sig till rollen av en hederlig klädeshandlare. Han undviker
alla patetiska deklamationer om folkets rättigheter, om frihet
o. s. v., ty det hade gått över den stackars Paddys horisont.
Ännu mindre hade denne kunnat begripa en
nationalekonomisk utredning om myntvärdet. Men en sak begrep han:
att en halvpenny skulle vara värd en halvpenny, och nu
fick han i klädeshandlarens brev i otaliga variationer läsa,
att myntet var underhaltigt, att den irländske bonden på så
sätt skulle bli ruinerad, att han behövde ett hästlass att
transportera alla de halvpennies, med vilka han skulle betala
sitt arrende o. s. v. Detta var icke sant, och ingen Var
skyldig att i betalning mottaga Woods skiljemynt, men det
trumfades så i Paddy, att det för honom blev en trosartikel.
Däremot lät Swift först mot slutet av sin polemik den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
